Irene Desperation
Förkylningen blir inte bättre, snarare sämre. Febern är nere just nu men i stället känns det som att jag har en tennisboll i halsen och en betongklump på huvudet. Försökte med teorin att jag kanske känner mig sämre för att jag bara legat hemma i sängen, så igår tog vi oss i väg på födelsedagsfika för Nettan som fyllt 41 år nyligen. Det var ingen vidare idé, kände att orken tog slut ungefär samtidigt som vi klev innanför dörren men jag ansträngde mig ändå för att hålla mungiporna uppåt. Vi får se om det blir en tur till Farbror Doktorn i morgon, Sebbe ska till Uppsala tingsrätt (Blev hotad i somras) och jag planerar inte direkt att "hojja" till lasarettet i detta skick. Frågan är när det ska vända? Det har gått två veckor nu... Allt som ska göras skjuts upp och det som ska göras framöver kommer vara en belastning likt en atombomb närmaste två månaderna, massiv och obarmhärtig. Tur att sambon är förstående och har lovat ta mer ansvar för marktjänsten ett tag framöver. Han är underbar!
Jag och Sebbe fick en present av mamma och pappa igår, de ville muntra upp mig lite (säkerligen inte de enda som tycker jag är en gnällspik!). Det var lampor, att sätta i vitrinskåpet. Sebbe monterade upp samtliga igår, det som var märkligt var att de gav i från sig lite olika ljus. Men det blev snyggt ändå! Ska köpa några till.
För övrigt älskar jag den torra humorn som är på den övningstentan jag började läsa igenom idag bara för att ha gjort någonting inför vad som komma skall (...gå åt helvete). Namnen, ironin och brutaliteten. haha underbart! Här kommer två utvalda citat:
"O-P Andersson är hängiven supporter av det svenska fotbollslandslaget och har alltid förundrats av sin oproportioneligt stora avsky för allt som har med Danmark att göra, utom den billiga ölen då förstås."
"En trasig antenn skulle repareras hos Irene Desperation i det fashionabla området Ålsten. [...] Irene som inte gillar arbetare hade beslutat sig för att rasta sin prisbelönta aprikosfärgade pudel Fiffin, medan Per lagade felet. På detta sätt kunde hon ju ge Fiffin lite motion och samtidigt låta Per se i hennes ögon hur mycket hon föraktade låginkomsttagare. När Irene ser att Per tappar stolpskon pressar hon instinktivt fram sitt allra störsa "Bromma-leende". Sekunden senare är leendet borta, men desperationen i ögonen finns kvar. Stolpskon har nämligen rammat Fiffins välformade grand champion-huvud."
Jag och Sebbe fick en present av mamma och pappa igår, de ville muntra upp mig lite (säkerligen inte de enda som tycker jag är en gnällspik!). Det var lampor, att sätta i vitrinskåpet. Sebbe monterade upp samtliga igår, det som var märkligt var att de gav i från sig lite olika ljus. Men det blev snyggt ändå! Ska köpa några till.
För övrigt älskar jag den torra humorn som är på den övningstentan jag började läsa igenom idag bara för att ha gjort någonting inför vad som komma skall (...gå åt helvete). Namnen, ironin och brutaliteten. haha underbart! Här kommer två utvalda citat:
"O-P Andersson är hängiven supporter av det svenska fotbollslandslaget och har alltid förundrats av sin oproportioneligt stora avsky för allt som har med Danmark att göra, utom den billiga ölen då förstås."
"En trasig antenn skulle repareras hos Irene Desperation i det fashionabla området Ålsten. [...] Irene som inte gillar arbetare hade beslutat sig för att rasta sin prisbelönta aprikosfärgade pudel Fiffin, medan Per lagade felet. På detta sätt kunde hon ju ge Fiffin lite motion och samtidigt låta Per se i hennes ögon hur mycket hon föraktade låginkomsttagare. När Irene ser att Per tappar stolpskon pressar hon instinktivt fram sitt allra störsa "Bromma-leende". Sekunden senare är leendet borta, men desperationen i ögonen finns kvar. Stolpskon har nämligen rammat Fiffins välformade grand champion-huvud."
Kommentarer
Postat av: emma
XD
Postat av: johanna
grattis, du är nu länkad i min blogg ;)
Trackback
