nihilarian

Stängde igen ögonen runt 6-7 imorse, sömnen är som allt annat i mitt liv just nu upp åt väggarna. Vaknade vid två-tiden och åkte till akuten eftersom det var det direktivet jag fick när jag var in för två veckor sedan, blev jag inte bättre skulle jag återkomma. Det tog en lång stund innan jag ens fick anmäla mig, väl inne på anmälan så sa fick jag beskedet att det var kö tills sent ikväll och en lapp med numret till sjukvårdsupplysningen. De var tydliga med att säga att jag behövde bli undersökt, men att det inte fanns någon möjlighet förrän till kvällen. Tog beslutet att jag inte orkade vänta. Uppe på Stenfalksgränd ringde jag 1177, knappade in mitt personnummer och kände förhoppningarna om att jag skulle få lite information om hur jag ska bli av med detta helvete. Men det sket sig, hörde i stället en förinspelad röst som sa något i stil med "Vi är överbelastade, ditt samtal kommer inte att kopplas fram. Försök igen senare." Ringde flera gånger, med samma resultat. I morgon ska jag ringa vårdcentralen, så får vi se om det finns plats för mig där.

Nu har de andra skrivit tentan och är förmodligen någonstans i Stockholm med en öl i handen just nu. En del dränker väl sina sorger, andra firar sina förhoppningar. Hoppas någon vill sympatidricka med mig när jag skrivit den tjugoandra december!

Deckade vid sju-snåret. Vaknade med ett ryck och kollade på klockan, fick för mig att den var tre på natten. Låg kvar en stund till och när jag inte kunde somna om tittade jag på klockan igen. Den var ju bara tio. Med besvikelse masade jag mig åter till soffan, tänkte att nu kommer jag väl inte somna förrän i morgon förmiddag. Konstaterade att Sebbe var borta, tror han är med Calle. Såg att jag hade fått fina kommentarer på min attention whore-status på facebook, det värmde i själen att läsa alla fina inlägg. Nej, om man skulle äta lite middag  nu kanske? Jag är inte alls hungrig men det vore ju inte helt fel med lite glass, passionsfrukt, kolasås och strössel. Då får jag åtminstone i mig någonting...