hölg

1: Jag är så himla besviken, men han kanske har andra kvalitéer...?
2: ...som att bygga pärlplattor, eller lösa korsord?

Nu har helgen flygit förbi! I fredags var det till att andas ut i Bålsta, känns delvis som att jag kommer hem när jag kommer till Charlottenberg faktiskt. Kan inte påstå att jag hängt där jättemycket, men man känner sig hemma där på något vis. Det vankades vinkväll med Ida, Johanna och Melina som alla är tjejor från gymnasiet samt middag med övriga familjen Nilsson. Alltid mysigt, synd att Johanna och Melina drog så tidigt bara. Men det gick ingen nöd på mig och Ida direkt, vi satte i oss en hel ostbricka på tu man hand och pratade till strax före fem på morgon. Skrattade så tårarna sprutade åt en del episoder i våra liv som faktiskt kräver en hel del självdistans, som du måste skratta åt för att inte hjärnan ska få blåmärken av grubbel.

Vaknade som prinsessan på ärten efter några timmars sömn. Jörgen fick en överraskning när han strosade runt oanständig, vilket kunde blivit jävligt pinsamt, haha. Jossen drog på konfaläger och jag tog bussen hem. Bråttom bråttom! Kastade mig in i duschen, fixade mig, slog in paket och fyrtio minuter senare var vi i bilen på väg mot Västerås. Det var nämligen födelsedagslunch för Sebbans mamma hemma hos mormor. Jättetrevligt och gott. Lilla mormor är nog den snällaste människan vandrandes på denna jord. Jordnära i två bemärkelser, hon är nämligen runt 1.45 lång (eller kort). Efter några timmars konstant ätande for vi åter mot Enköping och överraskningskalas för Sarah som blir tjugo imorgon. Lyckat och trevligt, men synd att det inte blev utgång senare på kvällen. Istället så inspekterade jag tyget på soffan närmare, vilket måste ske med stängda ögon och arbetet ska alltid påbörjas i en reklampaus.

Idag, söndag, har vi sovit hela dagen. Jag hade dukat upp ett "långbord" i köket med tema gult och guld inför middagen med svärföräldrarna och föräldrarna. Marinerade kyckling, kokade ris och grönsaker samt tog fram frukt och glass för att nu tre timmar senare konstatera att det blev en lyckad kväll - och ett berg med disk. Härliga tider!

Min pappa är bäst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0