När är det helg? :D
När är det helg igen? :) För jag längtar verkligen! På fredag ska jag till Charlottenberg och dricka vin med familjen, på lördag är det bus och på söndag kommer mina föräldrar och svärföräldrarna hit på middag. Men först ska veckan avklaras. Det är föreläsningar eller gruppundervisning varje dag denna vecka, sen ska det givetvis gymmas (heja nya livet) och på onsdag ska moster få träffa sin troll. Inte nog med det fyller Sebbes mamma år på torsdag, så eventuellt ska vi klämma in en födelsedagslunch på lördag också. Äntligen lite fart och fläkt, äntligen börjar jag få tillbaka snurren på mitt underbara liv!
Sebbe och jag var riktigt duktiga och handlade efter att jag slutade jobba klockan nio. Skönt att ha det gjort! Behöver komplettera lite till middagen på söndag, vi är ju sex personer som ska äta. Faller helt naturligt när man har en frys som är mindre än lådan där jag har strumpor...
"Han är säkert konsekvensetiker"
Sebbe och jag var riktigt duktiga och handlade efter att jag slutade jobba klockan nio. Skönt att ha det gjort! Behöver komplettera lite till middagen på söndag, vi är ju sex personer som ska äta. Faller helt naturligt när man har en frys som är mindre än lådan där jag har strumpor...
"Han är säkert konsekvensetiker"
Helgen!
Jobbade igår, växlade mellan kassa och frukten. Full fart, hann inte allt jag tänkt så det hade inte varit helt fel att stanna någon timme till. Bara göra "klart". Snart dags igen, tror det är sex timmar kassa idag. Hoppas det är mycket folk :)
Lördagskvällen spenderades hemma hos Mulle. Hon åker tillbaka till Barcelona på måndag så vi var några stycken som ville säga hejdå med middag och vin. Jättemysigt, tror att vi hade kunnat suttit flera timmar till och pratat om det var så men Mulle skulle trots allt skjutsa hem oss. Tror jag var hemma halv tre, första gången Sebbe (som varit på fest) kommit hem före mig! Haha
Kollade nyss almanackan för kommande vecka. Fullt på alla dagar, underbart! En riktigt kul helg framför mig också, så veckans "slit" med plugg, jobb och träning kommer vara grädden när det andra är moset.
Hellre en back i hallen än ett hack i ballen
- Läser just nu Tårtgeneralen av Filip och Fredrik, annorlunda och rolig bok.
Lördagskvällen spenderades hemma hos Mulle. Hon åker tillbaka till Barcelona på måndag så vi var några stycken som ville säga hejdå med middag och vin. Jättemysigt, tror att vi hade kunnat suttit flera timmar till och pratat om det var så men Mulle skulle trots allt skjutsa hem oss. Tror jag var hemma halv tre, första gången Sebbe (som varit på fest) kommit hem före mig! Haha
Kollade nyss almanackan för kommande vecka. Fullt på alla dagar, underbart! En riktigt kul helg framför mig också, så veckans "slit" med plugg, jobb och träning kommer vara grädden när det andra är moset.
Hellre en back i hallen än ett hack i ballen
- Läser just nu Tårtgeneralen av Filip och Fredrik, annorlunda och rolig bok.
Shapin' up på Stenfalksgränd!
Sebbe och jag bestämde igår att vi ska satsa på att komma i form igen. Första månaden blir det inget sött, bara för att komma ur vanan att ständigt tugga på något framför tvn. Jag körde mitt första gympass idag, sjukt jobbigt men det känns alltid bra efteråt. Bara att bita ihop nu ibörjan innan man fått upp flåset. Efter en halvtimme på crosstrainern så lär man väl gå som en anka på jobbet imorn, haha. Men målet med detta är inte bara att göra något tillsammans utan förhoppningsvis kommer vi båda må mycket bättre! Personligen ser fram emot att bli piggare, och tappa några kilon, motion i kombination med vassla och uteblivet godisätande borde åtminstone chocka min kropp på ett positivt sätt :)
helvede
Inget rännande till Stockholm idag, tur det kanske med tanke på snön. Ingen lust med någonting idag, det kommer att vara tjugofyra timmar av dåligt och det finns ingenting jag kan göra åt saken. Kan ordna mig ett fint glas latte, ta ett bad, städa hela hyddan eller läsa ut en bok men det kommer inte att hjälpa. Det måste vara så ibland. När man var liten handlade det om att man måste ha tråkigt för att ha roligt, allt enligt källan Alfons Åberg på videoband. När man är stor handlar det om att saker och ting blir vad man gör dem till, och beroende på vilka val vi gör ändras våra liv - eller förblir detsamma. Idag handlar det mer om att jag kan få vara förbannad, världen går inte under för det och det handlar inte om att jag själv försatt mig i en viss situation. Det handlar om att jag är förbannad. Punkt slut.
Grattis PQ som
fyllde 20 år igår!
fyllde 20 år igår!
Att prata med främlingar
Åkte från Norrtälje till stan och lunchade med Ida idag, alltid lika trevligt. Konstigt nog har vi inte setts på ett ganska långt tag nu, så det var hög tid! Efter att diskuterat senaste dagarnas bravader och Paradise Hotel-avsnitt var jag tvungen att ila till en föreläsning. Imponerad av föreläsaren som skapade nyanser i röst och ämne, och som visade sig vara min grupplärare, bingo! Sen var det hemfärden. Eftersom vi inte haft vinter i det här landet speciellt länge, kan man inte förvänta sig att det ska finnas en beredskap såhär års för att väderleken är som den är. SJ finner det märkligt att palmerna inte gror, med all rätt, och det tar ungefär dubbelt så lång tid att komma till Sveriges Närmaste Stad. Det är det jag betalar två och ett halvt tusen kronor i månaden för, med glädje. Och visst vore det tråkigt, om jag vid nitton års ålder var bitter som en gammal mandel? Sannerligen.
Jag glömde ju att berätta vad som hände igår! Hade köpt en olivciabata för att slå ned rumpan på Åhléns Café i Den Stora Staden. Värmer fingrarna inomhus, och hjärncellerna i introduktionsboken till förvaltningsrätten. Så händer det. En kvinna sveper med blicken över borden, fastnar på ett ledigt och börjar jakten mot det. Det står gamla koppar med kaffe kvar, och bordet är inte avtorkat. Kvinnan tänker lyfta undan kopparna för att få plats med sitt men råkar välta en kopp, som far ned i stolen och en brun sörja rinner ut över golvet. Ojdå, tänkte jag, och låter näsan falla tillbaka i riktningen mot ett oerhört spännande kapitel om mydighetutövande. Så hör jag att någon klappar händerna. Jag får flashbacks från grundskolan, då den stackaren som tappade något i golvet var föremål för förödmjukning i cirka en minuts tid.
Tillbaka i stunden inser jag att det är en av cafépersonalen som står där och låter händerna dåna där de slår samman. Här skulle man kunna tro att jag, som svensk medborgare, bara observerar vad som hänt och sedan snabbt låtsas som att det regnar. Men det gick ju inte, kvinnan som desperat söker min blick för att få en respons på hans oacceptabla beteende, får ett "Herregud, det var det löjligaste jag hört idag". Hon börjar direkt prata med mig, sa att det var riktigt dåligt men att det var tur att det var hon, för hon arbetade nämligen på övre planet, och att det inte var en "riktig" gäst. Sen pratade vi i en halvtimme, innan jag slog ett öga på klockan och insåg att det var dags att gå till tåget. Det är en tjusning med att prata med främlingar, för de har ingen aning om vem man är. En trevlig pratstund, i en annan så stressad vardag. Ändå kan jag konstatera att jag aldrig börjat prata med henne om det inte vore för kaffespillandet. Saker som gör en förbannad, rädd, har med väder att göra eller handlar om ett tydligt gemensamt intresse förenar människor. Men att bo i samma trappuppgång eller åka samma tåg varje morgon gör inte det, vi hälsar inte ens. Är det inte märkligt att vi kan vara så torra, när det regnar så mycket i det här landet?
Jag glömde ju att berätta vad som hände igår! Hade köpt en olivciabata för att slå ned rumpan på Åhléns Café i Den Stora Staden. Värmer fingrarna inomhus, och hjärncellerna i introduktionsboken till förvaltningsrätten. Så händer det. En kvinna sveper med blicken över borden, fastnar på ett ledigt och börjar jakten mot det. Det står gamla koppar med kaffe kvar, och bordet är inte avtorkat. Kvinnan tänker lyfta undan kopparna för att få plats med sitt men råkar välta en kopp, som far ned i stolen och en brun sörja rinner ut över golvet. Ojdå, tänkte jag, och låter näsan falla tillbaka i riktningen mot ett oerhört spännande kapitel om mydighetutövande. Så hör jag att någon klappar händerna. Jag får flashbacks från grundskolan, då den stackaren som tappade något i golvet var föremål för förödmjukning i cirka en minuts tid.
Tillbaka i stunden inser jag att det är en av cafépersonalen som står där och låter händerna dåna där de slår samman. Här skulle man kunna tro att jag, som svensk medborgare, bara observerar vad som hänt och sedan snabbt låtsas som att det regnar. Men det gick ju inte, kvinnan som desperat söker min blick för att få en respons på hans oacceptabla beteende, får ett "Herregud, det var det löjligaste jag hört idag". Hon börjar direkt prata med mig, sa att det var riktigt dåligt men att det var tur att det var hon, för hon arbetade nämligen på övre planet, och att det inte var en "riktig" gäst. Sen pratade vi i en halvtimme, innan jag slog ett öga på klockan och insåg att det var dags att gå till tåget. Det är en tjusning med att prata med främlingar, för de har ingen aning om vem man är. En trevlig pratstund, i en annan så stressad vardag. Ändå kan jag konstatera att jag aldrig börjat prata med henne om det inte vore för kaffespillandet. Saker som gör en förbannad, rädd, har med väder att göra eller handlar om ett tydligt gemensamt intresse förenar människor. Men att bo i samma trappuppgång eller åka samma tåg varje morgon gör inte det, vi hälsar inte ens. Är det inte märkligt att vi kan vara så torra, när det regnar så mycket i det här landet?
Välkommen Malle
Min bästa väninna Malin (Malle) från småskolan gör entré på bloggscenen. Jag hör aplåder och ser leenden spridas från ansikte till ansikte. Ännu en toppentrevlig människa att följa, som avslutar detta nummer med ett tack till informationssamhället vi lever i. http://mallesh.blogg.se/
Befinner mig i denna stund hos min kusin Fia. Hon har bjudit mig på vrakmiddag, chicken teriyaki. Väldigt roligt att ses, jag ska verkligen se till att vi ses oftare! Paradise just nu, jag vet att jag vill kolla (som alltid), och människor åker ut till höger och vänster. Men lilla Cimon, synd att du åkte, du blev ett för uppenbart hot mot slutet. Det är en del av spelet. Lagom smart, lagom dum - en magisk balans i idiot-tv.
Ångra ingenting du kommer ångra att du ångrade. Minns något du kommer minnas att du minns. Ångra att du minns att du ångrade något som antagligen var värt att minnas.
Befinner mig i denna stund hos min kusin Fia. Hon har bjudit mig på vrakmiddag, chicken teriyaki. Väldigt roligt att ses, jag ska verkligen se till att vi ses oftare! Paradise just nu, jag vet att jag vill kolla (som alltid), och människor åker ut till höger och vänster. Men lilla Cimon, synd att du åkte, du blev ett för uppenbart hot mot slutet. Det är en del av spelet. Lagom smart, lagom dum - en magisk balans i idiot-tv.
Ångra ingenting du kommer ångra att du ångrade. Minns något du kommer minnas att du minns. Ångra att du minns att du ångrade något som antagligen var värt att minnas.
Måndag
Ny vecka, nya tag! Från och med imorse klockan fem började färden, och tro mig, det blir åka av. Jag var dessutom pigg, vilket aldrig händer så okristligt tidigt på morgonen - inte minst på en måndag. Men man ska ju aldrig säga aldrig, uppenbarligen. Var på en föreläsning först, kände att mitt flyt dog någonstans mellan att tunnelbanan inte fungerade och föreläsaren var tämligen ointressant. Men så återuppstod jag när jag fick kvittot i handen och ett par nya fräscha skor på fötterna innan nästa föreläsning. Den var bättre, föreläsaren hade en röst som en bokuppläsare. Behaglig och lätt att förstå, med en gnutta ironisk humor. Uppskattas.
Fick ett brev idag, de ska höja hyran från 1 mars. Tycker jag låter som en bra idé! Jag menar, det måste ju kosta oerhört att värma upp lägenheterna när det varken är tätat runt fönster eller dörrer, att inte lappa bilarna på gästparkeringen som står där permanent och att personalens bemötande är under all kritik de få gånger man faktiskt behöver ta hjälp av dem. Jag betalar gärna några hundra extra i månaden för det, med glädje.
Fick ett brev idag, de ska höja hyran från 1 mars. Tycker jag låter som en bra idé! Jag menar, det måste ju kosta oerhört att värma upp lägenheterna när det varken är tätat runt fönster eller dörrer, att inte lappa bilarna på gästparkeringen som står där permanent och att personalens bemötande är under all kritik de få gånger man faktiskt behöver ta hjälp av dem. Jag betalar gärna några hundra extra i månaden för det, med glädje.
Imorgon ska jag till Norrtälje, träffa kusin Fia och ha en mysig kväll! Det var alldeles för länge sedan, inte minst med tanke på att det inte tar så lång tid för mig att åka ut till henne efter skolan. Oerhört roligt att jag tagit mig i kragen :)
Inte för tjock, inte för smal, inte för smart, inte för dum, inte för framåt, inte för tillbakadragen, inte för duktig, inte för slö, inte för omtänksam, inte för egoistisk, inte för lika, inte för egen... Det är inte lätt när definitionen på lagom är upp till dig och mig.
O'Malley
Strosade runt och fnissade i butikerna. Malle hittade massor med nya kläder, dock ingen väska (som var det viktigaste egentligen) Jag hittade en jacka, jeansleggings, linne, underkläder och en present. När affärerna stängt portarna knallade vi för att leta efter restaurang. Vi gick förbi ett hak, tryckte näsan mot fönstret och kisade likt gubbar för att se om det var något att ha. Okej, fullt så illa var det inte. Men vi kan konstatera att vi båda ser ocharmiga ut med tanke på vår dåliga syn (Var är glasögonen?). Till slut, efter guidning av en fyllegubbe så hittade vi en söt liten grekisk restaurang. Jättemysig lokal, men resten av kriterierna fick inte många getingar och vi beslutade att besöket inte var värt mer än tolv kronor i dricks. Faktiskt. Men som vanligt så pratade vi bort tre timmar under maten. Vi har båda låg energi, och det har varit en tuff höst, lik förbannat skrattar vi och låter ironin flöda. Precis som man behöver, en dag sådär i januari, när det inte är för varmt och inte för kallt. Tack för sällskapet! Jag ska skärpa mig, vi måste ses oftare, ta hand om min gamle gosse O'Malley.
Västerås
Efter ett fint och mysigt ljusparty igår ska jag och Malle spendera hela dagen på stan i Västerås. Sen äta en välförtjänad, väl försenad också för den delen, födelsedagsmiddag! Fyller i luckorna ikväll :)
Påhittad värld
Kollat på otaliga avsnitt av One tree hill senaste tiden, fick första två boxarna av Sebbe i julklapp. Jag tröttnar aldrig på dem. Skrattar högt hela tiden, blir förbannad eller till och med håller på att fälla en tår ibland. Alla citat, allt som händer. Jag vet precis vad som komma skall, men det gör ingenting. Karaktärerna, inte minst B. Davis och C. Keller, är klockrena. Ibland blir man lycklig av en påhittad värld. Där alla ord är manus, alla människor ihopklippta och allt drama slutar lyckligt. Gång, på gång, på gång.
"Here's my philosophy on dating.
It's important to have somebody that can make you laugh,
somebody you can trust, somebody that, you know, turns you on...
And it's really, really important that these three people don't know each other."
It's important to have somebody that can make you laugh,
somebody you can trust, somebody that, you know, turns you on...
And it's really, really important that these three people don't know each other."
Fragile
It's my heart you're dealing with.
Micra inte vinet!
Igår åkte jag hem till mamma och pappa, vi käkade middag allihopa för sista gången runt deras matbord. För det ska säljas idag! Nu börjar det ju närma sig flyttider för dem så det är dags att sälja av saker:) Pappa har fixat smådetaljer i sina byggen, sen har de byggt om gamla kontoret till en walk-in-closet. Snyggt! Medan mamma och syrran var på kör, låg pappa och jag i soffan eftersom det var handboll. Men som ni alla vet så sket det sig, kändes som att skorna stod på hyllan sista kvarten. Skärpning mot Tyskland!
Planerar att läsa ganska mycket idag, ligga på sängen, från och med nästa vecka är det full fart framåt. Blir mycket Stockholm närmaste tiden, men det är kul! Jag behöver komma upp i tempo igen, helt klart.
Och sen ett tips inför helgen: Micra inte vinet längre än fyra minuter...
Källa: http://www.todaysbigthing.com/2010/01/19
ChOp ChoP!
Klockan ringde åtta, ingen brydde sig. Sömnen traskade vidare någon timme till utan några större problem. Alla föreläsningar denna vecka har blivit inställda, läraren hade förlagt sin röst, och vips fick jag en massa tid att fylla. Här ska nu städas, pluggas, promeneras och planeras. Chop-chop!
vårterminen är här!
Det händer mycket just nu, nästan så att man känner att våren kan titta fram snart! På tal om det började vårterminen igår. Till skillnad från Emil så försov jag mig inte, haha, utan var på introföreläsningen av statsrätten. Det verkar vara en rolig kurs, ser fram emot vad den har att erbjuda :)
Ikväll är det jobb, funderar på om jag ska gå ner lite tidigare och kolla in Nautilus gym här i Enköping innan jag börjar. Det är dags att väcka kroppen! Förhoppningsvis har jag råd med det när vi går in i februari månad. När jag slutat att jobba klockan åtta ska jag hänga av mig blåstället och springa hem. Måste se på handbollen, är övertygad om att gubbarna inte klarar sig många minuter utan mig.
Ikväll är det jobb, funderar på om jag ska gå ner lite tidigare och kolla in Nautilus gym här i Enköping innan jag börjar. Det är dags att väcka kroppen! Förhoppningsvis har jag råd med det när vi går in i februari månad. När jag slutat att jobba klockan åtta ska jag hänga av mig blåstället och springa hem. Måste se på handbollen, är övertygad om att gubbarna inte klarar sig många minuter utan mig.
I övrigt går jag från alla de sinnesstämningar som finns för tillfället. Upp och ner. Men väldigt ofta senaste tiden har jag varit förbannad, vilket inte är likt mig. Jag är minst sagt trött på att det inte finns några gränser längre, de riktlinjer som tidigare fanns där har suddats ut. Att man inte känner några skyldigheter gentemot sig själv eller andra, och det som inte är tillräckligt viktigt faller i glömska. Man väntar med att höra av sig, ifall något roligare dyker upp. Man skyller på annat och andra, istället för att stå upp för sig själv. Det finns mycket man aldrig tar tag i, som man skulle kunna fixa på ett kick. Säg mig, har vi blivit lata? Så lata att vi inte ens orkar bry oss? Ens om oss själva?
bjuden på middag
När jag kom hem från jobbet ikväll så blev jag bjuden på middag av min sambo. Han hade snickrat ihop hemmagjord schnitzel. Toppengott :) Vi är trötta ikväll, somnade halv sju redan. Sebbe sover fortfarande, men jag gick upp vid nio och tänkte vara vaken någon timme så att jag sover hela natten. Har inte hjärta att väcka mannen, han var på akuten inatt med en vän till oss och han ska inte jobba imorgon. Så då tycker jag att han kan få tryna bäst han vill :)
Man har inte roligare än man gör på sig
Hemma bäst!
Nu är vi hemma från Stockholm igen. Haft det jättebra, men jag älskar att komma hem. Borta bra, men hemma absolut bäst. Kunde inte låta bli att stryka de nya gardinerna jag köpt, för att kunna sätta upp dem i köket. Böt ut smådukarna och nu är Stenfalksgränd redo att möta våren! Imorgon är det dags för jobb, och det ska bli riktigt kul! Nytt schema, och nya mål.
Fick tentaresultatet från skrivningen i december, blev godkänd. Puh. Vet ärligt inte hur det gick till, hade inte förberett mig näst intill någonting och det var två månader efter sista seminaret. Jag är nöjd, med tanke på omständigheterna. Var trots alla bara en och en halv poäng från BA (Väl Godkänt). Hade fått AB om jag varit i form det är jag övertygad om, men jag får konstatera att det kunde varit värre och att det var skönt att bli positivt överraskad. På grund av detta har jag bestämt att fortsätta på termin två, den tentan jag hoppade i måndags tar jag i augusti och den som var igår ska jag sätta på omtentan. Nu så fortsätter jag alltså med de andra, och börjar läsa en ny kurs. Jag är taggad. Nu får jag lägga privata problem, och bristande engagemang i studierna, åt sidan.
Fick tentaresultatet från skrivningen i december, blev godkänd. Puh. Vet ärligt inte hur det gick till, hade inte förberett mig näst intill någonting och det var två månader efter sista seminaret. Jag är nöjd, med tanke på omständigheterna. Var trots alla bara en och en halv poäng från BA (Väl Godkänt). Hade fått AB om jag varit i form det är jag övertygad om, men jag får konstatera att det kunde varit värre och att det var skönt att bli positivt överraskad. På grund av detta har jag bestämt att fortsätta på termin två, den tentan jag hoppade i måndags tar jag i augusti och den som var igår ska jag sätta på omtentan. Nu så fortsätter jag alltså med de andra, och börjar läsa en ny kurs. Jag är taggad. Nu får jag lägga privata problem, och bristande engagemang i studierna, åt sidan.
Här har mosters lilla troll somnat i famnen.
Moster & Morbror
Hade svårt att sova inatt, vaknade tidigt och efter någon timmes funderande så bestämde jag mig för att inte gå till tentan. Jag vet att jag kan få bra betyg på familjerätten, så det är bättre att jag samlar ihop mig och gör den på riktigt vid ett senare tillfälle. Men jag åkte till skolan ändå, tänkte nämligen ta tillfället i akt att träffa en studievägledare. Hon var jätteduktig, är imponerad, för jag brukor ofta känna att jag inte fått ut något och att jag kunde gjort ett bättre jobb själv med de som var under högstadium och gymnasium. Men jag fick bra information, svar på mina frågor och blev bemött med ett leende. Service kallas det tror jag bestämt. Hur som helst så kommer jag att bestämma mig imorn om hur min närmaste framtid ser ut, och det kommer naturligtvis att postas här på bloggen.
Sebbe har kommit till Flempan nu också, och vi har lekt hela dagen. Morfar var här en stund också, hjälpte Malin att lämna tillbaka en micro bland annat. Under tiden var jag och Sebbe barnvakt, vi lekte och dansade hela eftermiddagen. Nu på kvällen har Sebbe och Malin varit och handlat, de är inte hemma än trots att de åkte före åtta. Snart ringer jag för en lägesrapport. Jag har vaktat trollen, Guffa somnade klockan åtta som alltid så jag har kunnat ägna all tid åt Eira. Hon däremot har inte fattat det här med läggdags, kanske för att hon däckade efter allt stoj en gång vid sextiden. Lät henne var uppe, tills hon började bli gnällig. Då fick hon lägga sig och somnade väl efter en fem minuters smågnäll. Jag är inte en sån snäll moster och låter en komma upp för att man protesterar lite, utan man får ligga kvar och oftast tar det inte många sekunder innan man somnar i alla fall.
Godnatt!
Flempan
Jag är i Flempan hos Sebbans syster. Mosters troll har blivit så stora (ja, jag kommer bli den där hurtiga nypa-barnen-i-kinden-tanten de måste bjuda på sina kalas). Vi har lekt, dansat och ätit bappettin (apelsin, för er som inte riktigt uppfattade det). Imorgon kommer morbror Sebbe med bilen, så Malin får lite praktiskt gjort. Jag ska vakta trollen när jag kommer hem från skolan och Guffa kommit hem från dagis. Fast man går inte på dagis när man har två föräldrar som jobbar på arbetsförmedlingen, utan man går givetvis till jobbet. På jobbet träffar man sina kollegor, och såklart sina chefer. Haha!
Jag har hört någonstans att "Lycka är att minnas gårdagen, drömma om morgondagen och leva i nuet". Fint va? Men kan inte lycka var att man får kämpa, svettas, gråta och tänka att man snart ger upp och sedan klarar man det. Precis, marginalen är så liten att man inte ens trodde att den fanns kvar.Helt plötsligt minns du knappt hur mycket din hjärna eller kropp arbetat, för priset var mödan värd. Det där underbara förskönar plötsligt vägen dit. Det du måste fråga dig själv är om det är värt det, om det du gör idag kommer att ge resultat. Du vet inte? Okej, men då har du två alternativ. Antingen kör du på, biter ihop och hoppas eller så ger du upp och får aldrig veta. Du väljer helt enkelt något annat, som mycket möjligt kan vara ett bättre alternativ. Det vet vi inte.
När detta ska tillämpas och det resultat du strävar efter är beroende av en eller flera andra människor blir det plötsligt knepigare. Du har själv inte kontroll över situationen, trots att du kanske har koll. Du kan aldrig bestämma vad andra ska göra, fatta andras beslut eller ändra på andra personer.Jobbigt, eller hur? Den enda du kan förändra är dig själv. Sen kan andra få insikter tack vare ditt beteende och dina erfarenheter, men det är två skilda saker. Så hur gör jag nu då om jag kämpar, gråter och svettas - tanken att ge upp slår till som en gong-gong i huvudet-, fortsätter jag eller väljer jag någonting annat?
Det min vän, det får du svara på. Det är upp till dig. Men den dag du har fått mig att känna att det inte är värt det så väljer jag mig själv, egoistiskt och helt rätt. Vad du ska veta är att du har alla chanser att kamma hem det där priset tillsammans med mig i dina val. Gratulerar.
Många har bokstavskombinationen I-D-I-O-T, det är vanligtvis inte medfött men svårbehandlat.
Beslutsfattning 1p
Jag tog beslutet att strunta i arbetsrättstentan idag. Det känns inte bra, men jag tror ändå att det var rätt beslut. Ska åtminstone gå dit på familjerättstentan, trots att jag inte alls pluggat så mycket som jag borde. Men idag finns det ingen återvändo, jag måste tvinga mig att ta tag i det här nu. Jag har ingen motivation, något som inte bara gäller skolan. Det känns ungefär som att jag går och väntar på att något ska hända innan jag kommer vidare. Lite som ett datorspel där man måste ha frågat en person en viss fråga eller rört någonting för att få nästa ledtråd. Där är jag, och just nu går jag runt och testar allt jag kan komma på.
Trots det här, bär det mig emot att ge upp. Jag vet ju att jag skulle komma tillbaka, att utbildningen är rätt, även om jag hoppar av nu och sedan hoppar på igen. Jag menar, sannolikheten för att man inte är på topp och gör sitt yttersta någong gång under dessa knappa fem åren måste vara väldigt stor. För mig inträffade det några månader in på termin ett men frågan är vad jag förlorar på att inte vara fullt påläst på grunderna. Är det idiotiskt att trampa i motvind på efterkälken -med betyg jag inte förväntat mig- tills jag kommer ikapp och är med i matchen? Eller är det idiotiskt att inte läsa om terminen, lära mig allt jag ville och få de bokstavskombinationer jag förväntat mig för att sedan bygga på det? Mycket hänger på förra tentans resultat. Jag borde få det snart. Sedan ska jag också väga in jobbet, jag vill verkligen jobba! Men för att arbeta på CF "måste" man studera, frågan är vid ett eventuellt avhopp om jag ens kan klämma mig in någonstans på en kurs nu? Blir det så, ser jag till att jag löser det.
Om jag hoppar av känner jag inte att jag "förlorar" ett halvår eller ett år av mitt liv. Det finns mycket jag kan göra under tiden. Det är viktigt att tillägga. Om jag stannar kvar är jag tvungen att vässa pennorna, kanske även armbågarna, och tvinga mig till motivationen. För när man har flyt, då kommer allt tillbaka.
Innan denna vecka är slut ska beslutet fattas, registreringsveckan, jag ska gå till en studievägledare och få lite hjälp med det praktiska. Ingen vet vad som kommer att hända, inte ens jag.
Stay tuned.
Trots det här, bär det mig emot att ge upp. Jag vet ju att jag skulle komma tillbaka, att utbildningen är rätt, även om jag hoppar av nu och sedan hoppar på igen. Jag menar, sannolikheten för att man inte är på topp och gör sitt yttersta någong gång under dessa knappa fem åren måste vara väldigt stor. För mig inträffade det några månader in på termin ett men frågan är vad jag förlorar på att inte vara fullt påläst på grunderna. Är det idiotiskt att trampa i motvind på efterkälken -med betyg jag inte förväntat mig- tills jag kommer ikapp och är med i matchen? Eller är det idiotiskt att inte läsa om terminen, lära mig allt jag ville och få de bokstavskombinationer jag förväntat mig för att sedan bygga på det? Mycket hänger på förra tentans resultat. Jag borde få det snart. Sedan ska jag också väga in jobbet, jag vill verkligen jobba! Men för att arbeta på CF "måste" man studera, frågan är vid ett eventuellt avhopp om jag ens kan klämma mig in någonstans på en kurs nu? Blir det så, ser jag till att jag löser det.
Om jag hoppar av känner jag inte att jag "förlorar" ett halvår eller ett år av mitt liv. Det finns mycket jag kan göra under tiden. Det är viktigt att tillägga. Om jag stannar kvar är jag tvungen att vässa pennorna, kanske även armbågarna, och tvinga mig till motivationen. För när man har flyt, då kommer allt tillbaka.
Innan denna vecka är slut ska beslutet fattas, registreringsveckan, jag ska gå till en studievägledare och få lite hjälp med det praktiska. Ingen vet vad som kommer att hända, inte ens jag.
Stay tuned.
Go Malle it's your birthday!
Grattis bästa Malin! Igår var hennes sista dag i tonåren, för idag blir hon tjugo år. Tjugo år. Länge sedan man tappade mjölktänderna, långt till pension. Livet har bara börjat, men ändå hunnit ganska långt. För visst är också du klokare - och snyggare - i år? Precis som förra året, och året innan det ;)
Pappa ringde nyss. Han och mamma har bokat kryssning på Nilen med efterföljande vecka i solen i mars, jag är så avundsjuk! Skulle själv vilja ha en vecka i solen just nu, är så blek att jag är genomskinlig och de få ljustimmarna här hemma får en knappast att bli mer motiverad.
Tova, familjens hund, kommer att få vara hos oss eller med min syster om de inte hittar några andra som kan ta hand om henne. Det löser sig, vi har henne ju gärna runt oss egentligen! Tyvärr blir det knöligt, inte minst med trapporna här (som hon är livrädd för). Sen vet vi inte hur länge vi är borta på dagarna och vi måste meddela om vi ska ha hund i lägenheten. Hon skulle med andra ord få det bättre någon annanstans, men kan ingen annan ta hand om henne så får vi se till att det fungerar.
Bästa vovven har blivit gammal och frussen så hon har overall på vintern :)
Jag och Sebbe kollade på Jennifers body till middagen. Märklig film, men ändå kunde vi inte sluta titta för vi undrade vad det var frågan om där i början. Därefter blev mycket förutsägbart. Men vi konstaterade att den som skrivit manuset måste varit en fantasifull kille. Fantasifull för att han lyckats blanda alla möjliga skräckfilmsscenarion i en och samma film, kille för att tjejerna som spelade varsin huvudroll hade en hångelscen. Haha.
Pappa ringde nyss. Han och mamma har bokat kryssning på Nilen med efterföljande vecka i solen i mars, jag är så avundsjuk! Skulle själv vilja ha en vecka i solen just nu, är så blek att jag är genomskinlig och de få ljustimmarna här hemma får en knappast att bli mer motiverad.
Tova, familjens hund, kommer att få vara hos oss eller med min syster om de inte hittar några andra som kan ta hand om henne. Det löser sig, vi har henne ju gärna runt oss egentligen! Tyvärr blir det knöligt, inte minst med trapporna här (som hon är livrädd för). Sen vet vi inte hur länge vi är borta på dagarna och vi måste meddela om vi ska ha hund i lägenheten. Hon skulle med andra ord få det bättre någon annanstans, men kan ingen annan ta hand om henne så får vi se till att det fungerar.
Bästa vovven har blivit gammal och frussen så hon har overall på vintern :)
Jag och Sebbe kollade på Jennifers body till middagen. Märklig film, men ändå kunde vi inte sluta titta för vi undrade vad det var frågan om där i början. Därefter blev mycket förutsägbart. Men vi konstaterade att den som skrivit manuset måste varit en fantasifull kille. Fantasifull för att han lyckats blanda alla möjliga skräckfilmsscenarion i en och samma film, kille för att tjejerna som spelade varsin huvudroll hade en hångelscen. Haha.
Ta hand om varandra.
You don't have any needs? - No I'm Jesus.
Suttit alldeles för lite med näsan i skolböckerna de senaste dagarna, men jag får inte någon ro. Hoppas det vänder för nu börjar det brinna i knutarna! Arbetsrätten har jag beslutat att ta senare, vore ändå skönt att ha familjerätten klar och därmed halva civilrätt I. Även om det inte hänt mycket med studierna så har det som tidigare nämnt hänt saker på Stenfalksgränd! Idag har badrummet fått sig lite piff, och efter en två och en halv timmes bad med ett vinglas i handen nu på kvällen så tror jag minsann jag ska lägga någon hundralapp till där inne. Jag är inte helt nöjd...ännu.
Gick ut på promenad idag, försöker komma igång lite smått efter julfrossan. Kom hem med en present, en skjorta och en klänning eftersom jag halvvägs fastnade på byn! Helt klart värt det, man ska mjukstarta för att inte chocka kroppen har jag hört. Hrm.
Kvällens kassa: Gravida Lets dance-Jessicas klänning
Kvällens vassa: Gudrun Schymans cha cha cha
- Dansen är utan det tvekan det bästa hon gjort för Sverige.
Såg på film ikväll, 27 dresses, en romantisk och rolig men nästan larvigt tjejig historia. Trots det kan jag inte låta bli att tycka att den var härlig, för bakom det ytliga fanns ändå en tanke. En människa som lever för att tillfredställa andra, säga ja och ställa upp. Där ingenting var för lite begärt. Hon hade stora drömmar själv, givetvis enbart hemma när dörren var stängd och rullgardinen neddragen. Men så fort foten nått gatan utanför görs det gällande att när andra är nöjda, är hon nöjd. Till och med när det bär henne emot, när hon egentligen vill säga nej eller när hon vill att någon ska se vad som händer bakom det perfekta leendet.
Vi känner alla någon eller några som tycks vara helt osjälviska, som sätter sig själv sist - alltid. Kanske är det en beskrivning av dig? Men det förstår inte du, för den personen inser aldrig vad den gör för andra. Den känner att den aldrig riktigt räcker till, och nog hade saker och ting kunnat blivit lite bättre. Det låter som den ultimata förebilden, den moderna Jesus, vars synonym är total osjälviskhet och en bättre värld för alla andra. Fast någonstans faller det, någonstans går inte ekvationen ihop. Jag ser upp till människor som är ärliga mot andra, hjälpsamma, snälla och som aktivt underlättar i sina medmänniskors tillvaro - för stunden eller till vardags spelar ingen roll. Absolut, det gör jag. Men den ultimata förebilden, är den som är allt det där även mot sig själv.
Trots den bilden av människan som tycks varit i Nirvana och vänt har i alla fall jag svårt att säga nej ibland, och sätta gränser. De gånger jag faktiskt skulle behöva fokusera på det egna, när det inte längre handlar om att inte ställa upp för andra utan för sig själv. Kanske är det något vi alla borde ha i åtanke då och då när vi fattar beslut som inte kommer att överensstämma med vår innersta vilja eller våra behov. Även om vi måste åsidosätta det ibland, måste vi ge det tid ibland. En balansgång och lektion vi varken kan glömma kläder till eller skolka från.
Gick ut på promenad idag, försöker komma igång lite smått efter julfrossan. Kom hem med en present, en skjorta och en klänning eftersom jag halvvägs fastnade på byn! Helt klart värt det, man ska mjukstarta för att inte chocka kroppen har jag hört. Hrm.
Kvällens kassa: Gravida Lets dance-Jessicas klänning
Kvällens vassa: Gudrun Schymans cha cha cha
- Dansen är utan det tvekan det bästa hon gjort för Sverige.
Såg på film ikväll, 27 dresses, en romantisk och rolig men nästan larvigt tjejig historia. Trots det kan jag inte låta bli att tycka att den var härlig, för bakom det ytliga fanns ändå en tanke. En människa som lever för att tillfredställa andra, säga ja och ställa upp. Där ingenting var för lite begärt. Hon hade stora drömmar själv, givetvis enbart hemma när dörren var stängd och rullgardinen neddragen. Men så fort foten nått gatan utanför görs det gällande att när andra är nöjda, är hon nöjd. Till och med när det bär henne emot, när hon egentligen vill säga nej eller när hon vill att någon ska se vad som händer bakom det perfekta leendet.
Vi känner alla någon eller några som tycks vara helt osjälviska, som sätter sig själv sist - alltid. Kanske är det en beskrivning av dig? Men det förstår inte du, för den personen inser aldrig vad den gör för andra. Den känner att den aldrig riktigt räcker till, och nog hade saker och ting kunnat blivit lite bättre. Det låter som den ultimata förebilden, den moderna Jesus, vars synonym är total osjälviskhet och en bättre värld för alla andra. Fast någonstans faller det, någonstans går inte ekvationen ihop. Jag ser upp till människor som är ärliga mot andra, hjälpsamma, snälla och som aktivt underlättar i sina medmänniskors tillvaro - för stunden eller till vardags spelar ingen roll. Absolut, det gör jag. Men den ultimata förebilden, är den som är allt det där även mot sig själv.
Trots den bilden av människan som tycks varit i Nirvana och vänt har i alla fall jag svårt att säga nej ibland, och sätta gränser. De gånger jag faktiskt skulle behöva fokusera på det egna, när det inte längre handlar om att inte ställa upp för andra utan för sig själv. Kanske är det något vi alla borde ha i åtanke då och då när vi fattar beslut som inte kommer att överensstämma med vår innersta vilja eller våra behov. Även om vi måste åsidosätta det ibland, måste vi ge det tid ibland. En balansgång och lektion vi varken kan glömma kläder till eller skolka från.
Nytt år, nytt på Stenfalksgränd!
Här kommer bilderna jag lovade :) Det har hänt grejer här sedan julsakerna städades undan. Tavlor uppsatta i vardagsrummet, gardinerna har kommit upp i sovrummet, nytt bildspel på fotoramen och nytt arrangemang runt ikring och det har dessutom kommit upp fräscha grönsaker både på köksbänken och i alla fönster! Nu återstår det bara en riktigt rejäl städning.
Vad säger vi om alla sladdar överallt? Jesus. Ge mig trådlöst!
Vad säger vi om alla sladdar överallt? Jesus. Ge mig trådlöst!
Alla får ligga
Idag ska det pluggas familjerätt, vårdnad, sambolagen, äktenskap, äktenskapsskillnad och arvsskifte. Det vill säga den praktiska biten från att du föds, tills du flyttar tillsammans med någon, tills du gifter dig, skiljer dig och sedan dör. Ett avbrott blir klockan fyra, för då kommer min snälla pappa och hjälper till att sätta upp vår nya tavla! Ska lägga upp bilder på vardagsrummet ikväll eller imorgon, det har hänt lite nytt där på väggarna må ni tro:)
"Säg inte inte, och nej tíll nej" skriver Henrik Fexeus i sin nya bok Alla får ligga. Boken i sig handlar om hur man bör ta kontakt med människor för att fånga deras intresse, och det här avsnittet framhäver att den positiva människan är mer attraktiv. Så, bemöt alla människor med att acceptera vad de säger, använd ordet ja och undvik ord som "nej" och "inte". Fexeus skriver följande, "Det är väldigt lätt att vara negativ. Att påstå att man inte tycker om något är det enklaste sättet som finns för att låtsas ha en egen åsikt. Allt man behöver göra är att ta något som redan finns och lägga till ett inte på det." Jag håller med. Det visar ingen förmåga på tankeverksamhet om någon plockar ut en formulering och vänder det till negativ form, men däremot en person som uttrycker sin åsikt med nya och egna ord är för mig intressant. Fexeus skriver ju ingenting nytt och revolutionerande i sin bok, de flesta vet redan vad som är intressant och inte samt vilka typer av människor som fångar ens uppmärksamhet. Men jag tror ändå att många människor, inklusive mig själv, skulle kunna säga mer ja - och mindre nej.
Boken i sin helhet får 3 av 5 i betyg. Mestadels för Henrik Fexeus sköna författarstil, innehållet är som sagt egentligen ingenting nytt. Men det finns mycket man behöver bli påmind om i sitt möte med andra människor för att fånga deras intresse! Vad ens intentioner är kan skifta, trots att han fokuserar på den som vill ligga.
"Säg inte inte, och nej tíll nej" skriver Henrik Fexeus i sin nya bok Alla får ligga. Boken i sig handlar om hur man bör ta kontakt med människor för att fånga deras intresse, och det här avsnittet framhäver att den positiva människan är mer attraktiv. Så, bemöt alla människor med att acceptera vad de säger, använd ordet ja och undvik ord som "nej" och "inte". Fexeus skriver följande, "Det är väldigt lätt att vara negativ. Att påstå att man inte tycker om något är det enklaste sättet som finns för att låtsas ha en egen åsikt. Allt man behöver göra är att ta något som redan finns och lägga till ett inte på det." Jag håller med. Det visar ingen förmåga på tankeverksamhet om någon plockar ut en formulering och vänder det till negativ form, men däremot en person som uttrycker sin åsikt med nya och egna ord är för mig intressant. Fexeus skriver ju ingenting nytt och revolutionerande i sin bok, de flesta vet redan vad som är intressant och inte samt vilka typer av människor som fångar ens uppmärksamhet. Men jag tror ändå att många människor, inklusive mig själv, skulle kunna säga mer ja - och mindre nej.
Boken i sin helhet får 3 av 5 i betyg. Mestadels för Henrik Fexeus sköna författarstil, innehållet är som sagt egentligen ingenting nytt. Men det finns mycket man behöver bli påmind om i sitt möte med andra människor för att fånga deras intresse! Vad ens intentioner är kan skifta, trots att han fokuserar på den som vill ligga.
Är det ditt jobb att vara duktig?
Igår var det kalkonmiddag hos min moster. Det var ingenting stort, bara min mamma och hennes syskon med barn. Fantastiskt god mat, enormt trevligt och roligt att träffa alla igen. Kanske blir detta en tradition? :)
Jag hade min PM-redovisning igår, men det var ingen redovisning egentligen utan jag fick bara tillbaka det och läraren gav synpunkter. Han började med att säga "Hm...Jag hade problem med den här", och syftade givetvis på den PM han höll i handen. - Min. Jag kände att det var kört, vad ska man säga, och ska jag behöva sitt här och skämmas nu för att den var så usel? Jag blev nervös. Han säger att jag fått med allt, utom en viktig sak, att den är välskriven men att något avsnitt skulle kunna flyttas för att få en bättre struktur. Det var allt. Han rynkar på näsan, och säger, du får ett AB. I denna sekund gick jag alltså mentalt från underkänd till högsta betyg. Han fortsätter, men det är ett svagt AB, eftersom du missade den saken. Jag nickar instämmande och ser besviken ut som om jag förväntat mig bättre, men på insidan hoppade jag av glädje och tänkte att jag skiter väl i om det var svagt. Det syns inte på pappret, och det jag behöver just nu är en kick för självförtroendet! Nöjd, jävligt nöjd. Trots att uppsatsen egentligen var kass, och jag skrev den (och läste på området) dagen innan. Men ett resultat av bekräftelse, som jag annars kanske inte varit fullt nöjd med.
Min morbror sa några ord till mig igår efter en tids konversation om hur mitt liv ser ut. "Är det ditt jobb att vara duktig?", sa han. Det har retat mig lite sedan vibrationerna rörde mina örons inre. Vad som innefattar att vara duktig är olika för olika personer. Ofta ser man det som man själv beundrar, eller som man "borde" göra som duktigt. Han syftade på min utbildning och mitt arbete, men det gör jag ju inte för att andra ska bli irriterade och tänka "den duktiga fan" för att sedan lägga till något som "jag har i alla fall ett liv" så att det ska kännas bättre. Att ha ett liv betyder i denna mening att man trivs med sin tillvaro. Om det är att festa tre dagar i veckan, eller diska kvällens disk till P3 på radion bestämmer var och en. För mig är det ingenting av dem. För mig handlar det om att ha snyggt hemma, att träffa familjen, att dricka vin med mina vänner och prata om väsentliga och oväsentliga ting, känna att jag utmanas, utvecklas och åstadkommer någonting vilket jag gör genom bland annat juriststudierna och arbetet. Att det är mitt jobb att vara duktig har jag svårt att acceptera, även om jag kan påminna mig själv om att jag sagt att det enda jag kan är att vara duktig vid ett svagt tillfälle. Visserligen får jag lön genom bekräftelse av alla dessa saker, men den viktiga skillnaden är att jag utför inte en syssla för någon eller någonting annat än mig själv.
Han är klok min morbror, för att han sa inte det här för att reta mig utan för att få mig att tänka efter. Det gjorde jag, det vill säga att han lyckades. Att få andra att tänka genom hans ord är viktigt för honom, det är hans sätt att vara duktig. Och han är jävligt bra på det.
Jag hade min PM-redovisning igår, men det var ingen redovisning egentligen utan jag fick bara tillbaka det och läraren gav synpunkter. Han började med att säga "Hm...Jag hade problem med den här", och syftade givetvis på den PM han höll i handen. - Min. Jag kände att det var kört, vad ska man säga, och ska jag behöva sitt här och skämmas nu för att den var så usel? Jag blev nervös. Han säger att jag fått med allt, utom en viktig sak, att den är välskriven men att något avsnitt skulle kunna flyttas för att få en bättre struktur. Det var allt. Han rynkar på näsan, och säger, du får ett AB. I denna sekund gick jag alltså mentalt från underkänd till högsta betyg. Han fortsätter, men det är ett svagt AB, eftersom du missade den saken. Jag nickar instämmande och ser besviken ut som om jag förväntat mig bättre, men på insidan hoppade jag av glädje och tänkte att jag skiter väl i om det var svagt. Det syns inte på pappret, och det jag behöver just nu är en kick för självförtroendet! Nöjd, jävligt nöjd. Trots att uppsatsen egentligen var kass, och jag skrev den (och läste på området) dagen innan. Men ett resultat av bekräftelse, som jag annars kanske inte varit fullt nöjd med.
Min morbror sa några ord till mig igår efter en tids konversation om hur mitt liv ser ut. "Är det ditt jobb att vara duktig?", sa han. Det har retat mig lite sedan vibrationerna rörde mina örons inre. Vad som innefattar att vara duktig är olika för olika personer. Ofta ser man det som man själv beundrar, eller som man "borde" göra som duktigt. Han syftade på min utbildning och mitt arbete, men det gör jag ju inte för att andra ska bli irriterade och tänka "den duktiga fan" för att sedan lägga till något som "jag har i alla fall ett liv" så att det ska kännas bättre. Att ha ett liv betyder i denna mening att man trivs med sin tillvaro. Om det är att festa tre dagar i veckan, eller diska kvällens disk till P3 på radion bestämmer var och en. För mig är det ingenting av dem. För mig handlar det om att ha snyggt hemma, att träffa familjen, att dricka vin med mina vänner och prata om väsentliga och oväsentliga ting, känna att jag utmanas, utvecklas och åstadkommer någonting vilket jag gör genom bland annat juriststudierna och arbetet. Att det är mitt jobb att vara duktig har jag svårt att acceptera, även om jag kan påminna mig själv om att jag sagt att det enda jag kan är att vara duktig vid ett svagt tillfälle. Visserligen får jag lön genom bekräftelse av alla dessa saker, men den viktiga skillnaden är att jag utför inte en syssla för någon eller någonting annat än mig själv.
Han är klok min morbror, för att han sa inte det här för att reta mig utan för att få mig att tänka efter. Det gjorde jag, det vill säga att han lyckades. Att få andra att tänka genom hans ord är viktigt för honom, det är hans sätt att vara duktig. Och han är jävligt bra på det.
My favorite mistake
Åkte till skolan idag, kändes helknasigt. Men jag hade "munta", som jag kände att jag var tvungen att gå på eftersom jag inte fått några resultat från höstens tama insatser. Muntan gick okej, inte bra och inte dåligt. Hade väldigt svårt för att hänga med läraren, inte tempot dock för det var väldigt långsamt. Men vad det var hon egentligen frågade, alternativt fiskade efter. Jag var nog inte den enda. I morgon är det PM-redovisning, hoppas jag kan glida igenom det också. Sen ska jag tentaplugga, lyckos mig.
Är fortfarande i ett läge där jag inte riktigt vet någonting. Ida brukar säga "vad ska hända?", och det är precis vad jag undrar just nu.
Fredagen den 22/1 klockan 19 ska jag ha ljusparty här. Inte haft tid att göra inbjudningar, känner för att bara slänga ut ordet så får den som vill komma. Ni som känner att det vore spännande kan väl skriva en kommentar eller på annat vis höra av sig till mig! Brukar vara väldigt mysigt :)
När jag åker tåg blir jag väldigt filosofisk. Det var lite skönt att åka tåg idag igen, det är som att omgivningen försvinner i knappt en timme. Brukar ha musik i öronen, idag kom låten "my favorite mistake" när jag passerat Bålsta. Den fick mig att fundera på de här människorna som hastigt entrar ens liv, men flyger ur lika fort. En del av de personerna kan man inte låta bli att slå en tanke på ibland. Man kan inte placera dem. Vad hände med personen och varför fick den fem sekunder att skänka något, på gott eller ont, till mitt liv? Det är ingen man ärligt bryr sig om, ägnar någon tid till eller har några direkta känslor för utan bara någon som fastnat där på näthinnan tillsammans med känslan den gav i sin närvaro. Märkligt.
Fredagen den 22/1 klockan 19 ska jag ha ljusparty här. Inte haft tid att göra inbjudningar, känner för att bara slänga ut ordet så får den som vill komma. Ni som känner att det vore spännande kan väl skriva en kommentar eller på annat vis höra av sig till mig! Brukar vara väldigt mysigt :)
När jag åker tåg blir jag väldigt filosofisk. Det var lite skönt att åka tåg idag igen, det är som att omgivningen försvinner i knappt en timme. Brukar ha musik i öronen, idag kom låten "my favorite mistake" när jag passerat Bålsta. Den fick mig att fundera på de här människorna som hastigt entrar ens liv, men flyger ur lika fort. En del av de personerna kan man inte låta bli att slå en tanke på ibland. Man kan inte placera dem. Vad hände med personen och varför fick den fem sekunder att skänka något, på gott eller ont, till mitt liv? Det är ingen man ärligt bryr sig om, ägnar någon tid till eller har några direkta känslor för utan bara någon som fastnat där på näthinnan tillsammans med känslan den gav i sin närvaro. Märkligt.
Trött på det här nu!
Jag är trött jämt. På kvällarna lägger jag mig runt elva och läser en stund innan jag somnar. Problemet är att min kropp aldrig tycker att den sovit färdigt, utan att jag vaknar med ett ryck när jag får för mig att jag legat i sängen "ganska" länge. Då är klockan vanligtvis mellan elva och tolv, PÅ DAGEN! Jag har massor att göra, men jag vet inte var jag ska börja. Ingenting blir ordentligt gjort och det enda som fortfarande är som vanligt är att jag aldrig blir nöjd. Känner mig stressad, trots att jag inte åstadkommer någonting. Jag är inte nöjd med livet just nu, känns som jag går och trampar, väntar på att något ska hända. Men när händer det? Känns konstigt för jag brukar aldrig tänka så annars, jag brukar se till att det händer...
resumé 2009
GOTT NYTT ÅR!
Under hösten flög jag in som reserv på juristprogrammet i Stockholm, fanns ingen tid för mental förberedelse utan det var bara att knyta skorna och gå dit två dagar efter upprop. Juridik är något jag ska syssla med, det kände jag med en gång. Började i den vevan också att arbeta på Coop Forum Enköping. Tyvärr har hösten bjudit på stora utmaningar både fysiskt och psykiskt så att jag inte kunnat fokusera på studierna. Vad som händer nu vet ingen, inte ens jag själv, men att jag ska plugga juridik är en sak som är säker. Frågan är när. Nu eller inom en snar framtid?
Gamla vänner har förgyllt femtiotvå veckor, nya vänner har upptäckts, en del bytts ut och andra bara spårlöst försvunnit. Jag själv har funderat mycket, och jag tror minsann jag blivit klokare. Men det tror jag varje år, så det behöver inte ligga något mer i det än att utvecklingen går i rätt riktning. Mycket här i livet handlar om val, val som du kan välja att göra eller helt enkelt låta bli. Dock är det fortfarande ett val. Där kan man spara sig själv otroligt mycket energi, man måste fråga sig själv vad som är värt att lägga ned tid på och inte.
Jorden har ju inte snurrat kring enbart mitt liv det här året, för er som trodde det så ska jag ödmjukt säga att så är inte fallet. Nåja skämt åsido. Vi har bevittnat en ny presidents arbete i Amerikat, en Michael Jacksson som följt sin näsas exempel och trillat av pinn', andra kända profiler har avlidit, finanskrisen fortsätter, IPRED-lagen trädde i kraft, en galen (men tydligen inte psykiskt rubbad) tysk pappa låser in och våldtar sina barn, svininfluensahysteri överallt och en Anka med stor trut tycks dyka upp var man än vänder ryggen. - till och med på julafton.
Kan inte säga att 2009 varit ett bra år, men det har inte heller varit dåligt. Förhoppningarna på 2010 är inte större än på något annat år, men det är med positiva tankar jag ser på framtiden :)
