Beslutsfattning 1p
Jag tog beslutet att strunta i arbetsrättstentan idag. Det känns inte bra, men jag tror ändå att det var rätt beslut. Ska åtminstone gå dit på familjerättstentan, trots att jag inte alls pluggat så mycket som jag borde. Men idag finns det ingen återvändo, jag måste tvinga mig att ta tag i det här nu. Jag har ingen motivation, något som inte bara gäller skolan. Det känns ungefär som att jag går och väntar på att något ska hända innan jag kommer vidare. Lite som ett datorspel där man måste ha frågat en person en viss fråga eller rört någonting för att få nästa ledtråd. Där är jag, och just nu går jag runt och testar allt jag kan komma på.
Trots det här, bär det mig emot att ge upp. Jag vet ju att jag skulle komma tillbaka, att utbildningen är rätt, även om jag hoppar av nu och sedan hoppar på igen. Jag menar, sannolikheten för att man inte är på topp och gör sitt yttersta någong gång under dessa knappa fem åren måste vara väldigt stor. För mig inträffade det några månader in på termin ett men frågan är vad jag förlorar på att inte vara fullt påläst på grunderna. Är det idiotiskt att trampa i motvind på efterkälken -med betyg jag inte förväntat mig- tills jag kommer ikapp och är med i matchen? Eller är det idiotiskt att inte läsa om terminen, lära mig allt jag ville och få de bokstavskombinationer jag förväntat mig för att sedan bygga på det? Mycket hänger på förra tentans resultat. Jag borde få det snart. Sedan ska jag också väga in jobbet, jag vill verkligen jobba! Men för att arbeta på CF "måste" man studera, frågan är vid ett eventuellt avhopp om jag ens kan klämma mig in någonstans på en kurs nu? Blir det så, ser jag till att jag löser det.
Om jag hoppar av känner jag inte att jag "förlorar" ett halvår eller ett år av mitt liv. Det finns mycket jag kan göra under tiden. Det är viktigt att tillägga. Om jag stannar kvar är jag tvungen att vässa pennorna, kanske även armbågarna, och tvinga mig till motivationen. För när man har flyt, då kommer allt tillbaka.
Innan denna vecka är slut ska beslutet fattas, registreringsveckan, jag ska gå till en studievägledare och få lite hjälp med det praktiska. Ingen vet vad som kommer att hända, inte ens jag.
Stay tuned.
Trots det här, bär det mig emot att ge upp. Jag vet ju att jag skulle komma tillbaka, att utbildningen är rätt, även om jag hoppar av nu och sedan hoppar på igen. Jag menar, sannolikheten för att man inte är på topp och gör sitt yttersta någong gång under dessa knappa fem åren måste vara väldigt stor. För mig inträffade det några månader in på termin ett men frågan är vad jag förlorar på att inte vara fullt påläst på grunderna. Är det idiotiskt att trampa i motvind på efterkälken -med betyg jag inte förväntat mig- tills jag kommer ikapp och är med i matchen? Eller är det idiotiskt att inte läsa om terminen, lära mig allt jag ville och få de bokstavskombinationer jag förväntat mig för att sedan bygga på det? Mycket hänger på förra tentans resultat. Jag borde få det snart. Sedan ska jag också väga in jobbet, jag vill verkligen jobba! Men för att arbeta på CF "måste" man studera, frågan är vid ett eventuellt avhopp om jag ens kan klämma mig in någonstans på en kurs nu? Blir det så, ser jag till att jag löser det.
Om jag hoppar av känner jag inte att jag "förlorar" ett halvår eller ett år av mitt liv. Det finns mycket jag kan göra under tiden. Det är viktigt att tillägga. Om jag stannar kvar är jag tvungen att vässa pennorna, kanske även armbågarna, och tvinga mig till motivationen. För när man har flyt, då kommer allt tillbaka.
Innan denna vecka är slut ska beslutet fattas, registreringsveckan, jag ska gå till en studievägledare och få lite hjälp med det praktiska. Ingen vet vad som kommer att hända, inte ens jag.
Stay tuned.
Kommentarer
Trackback
