nihilarian

Igår var det kalkonmiddag hos min moster. Det var ingenting stort, bara min mamma och hennes syskon med barn. Fantastiskt god mat, enormt trevligt och roligt att träffa alla igen. Kanske blir detta en tradition? :)

Jag hade min PM-redovisning igår, men det var ingen redovisning egentligen utan jag fick bara tillbaka det och läraren gav synpunkter. Han började med att säga "Hm...Jag hade problem med den här", och syftade givetvis på den PM han höll i handen. - Min. Jag kände att det var kört, vad ska man säga, och ska jag behöva sitt här och skämmas nu för att den var så usel? Jag blev nervös. Han säger att jag fått med allt, utom en viktig sak, att den är välskriven men att något avsnitt skulle kunna flyttas för att få en bättre struktur. Det var allt. Han rynkar på näsan, och säger, du får ett AB. I denna sekund gick jag alltså mentalt från underkänd till högsta betyg. Han fortsätter, men det är ett svagt AB, eftersom du missade den saken. Jag nickar instämmande och ser besviken ut som om jag förväntat mig bättre, men på insidan hoppade jag av glädje och tänkte att jag skiter väl i om det var svagt. Det syns inte på pappret, och det jag behöver just nu är en kick för självförtroendet! Nöjd, jävligt nöjd. Trots att uppsatsen egentligen var kass, och jag skrev den (och läste på området) dagen innan. Men ett resultat av bekräftelse, som jag annars kanske inte varit fullt nöjd med.

Min morbror sa några ord till mig igår efter en tids konversation om hur mitt liv ser ut. "Är det ditt jobb att vara duktig?", sa han. Det har retat mig lite sedan vibrationerna rörde mina örons inre. Vad som innefattar att vara duktig är olika för olika personer. Ofta ser man det som man själv beundrar, eller som man "borde" göra som duktigt. Han syftade på min utbildning och mitt arbete, men det gör jag ju inte för att andra ska bli irriterade och tänka "den duktiga fan" för att sedan lägga till något som "jag har i alla fall ett liv" så att det ska kännas bättre. Att ha ett liv betyder i denna mening att man trivs med sin tillvaro. Om det är att festa tre dagar i veckan, eller diska kvällens disk till P3 på radion bestämmer var och en. För mig är det ingenting av dem. För mig handlar det om att ha snyggt hemma, att träffa familjen, att dricka vin med mina vänner och prata om väsentliga och oväsentliga ting, känna att jag utmanas, utvecklas och åstadkommer någonting vilket jag gör genom bland annat juriststudierna och arbetet. Att det är mitt jobb att vara duktig har jag svårt att acceptera, även om jag kan påminna mig själv om att jag sagt att det enda jag kan är att vara duktig vid ett svagt tillfälle. Visserligen får jag lön genom bekräftelse av alla dessa saker, men den viktiga skillnaden är att jag utför inte en syssla för någon eller någonting annat än mig själv.

Han är klok min morbror, för att han sa inte det här för att reta mig utan för att få mig att tänka efter. Det gjorde jag, det vill säga att han lyckades. Att få andra att tänka genom hans ord är viktigt för honom, det är hans sätt att vara duktig. Och han är jävligt bra på det.