samvetskval
Jobbar istället för att gå på seminarier... Jag har väl ingen uttömmande kommentar på den, det kanske är dumt men samtidigt så är det klirr i kassan och man ställer upp för jobbet. Dock sviker man ju sin grupp, och tar upp en plats man inte utnyttjar som någon annan kunde nyttjat. Jag läser just nu på egen hand, följer med och gör alla uppgifter här hemma. Vilket jag vant mig vid, eftersom jag ständigt legat ett moment efter tidigare. Men nu är jag ju ikapp, och jag tror inte min hjärna registrerat det ännu. Hur som helst, det är totalt sex stycken seminarier (tre denna vecka, tre nästa), är det respektlöst mot de andra att "glida in" nästa vecka när hälften redan varit? Nu blir det till att läsa ut en liten fisbok och sedan hugga in på seminarieuppgifterna så att jag ligger i fas inför nästa vecka (oavsett om jag går eller inte, hjälp mig att fatta ett beslut!).
.
Skulle träffat Ida imorgon och sett hennes nya lägenhet, samt bli introducerad till hennes Odefinierade. Blev väldigt besviken att det inte blir så, även om det är mitt val, och har nu försökt styrt upp nya planer så jag hoppas att hon nappar på dem :)
.
.
.
Hur kommer det sig att en del hellre lever ovetande än hör sanningen? Många av oss uppskattar ärlighet, säger vi i alla fall. Men hur reagerar vi när någon sätter sanningen på papper och gnuggar trycksvärtan i ansiktet på oss? Det är oftast obekvämt. Precis som med allt skiljer det sig hur vi reagerar. En del suger i sig och vänder ut och in på sig själva, en del vänder taggarna utåt och andra tar avstånd. Men sedan är det ju så att sanningen är relativ, vi uppfattar saker olika och har olika värderingar. Det som är sanning för dig, behöver inte vara det för mig och vice versa. Det finns brutalt ärliga människor, det finns falska människor. Men linjen är inte så hårddragen. Man kan bestämma sig för att balansera på en lina av att välja sina tillfällen när man ska yttra sig och inte. Jag skulle vilja säga att majoriteten är mer av de senare, som anpassar sin ärlighet efter den relation man har med mottagaren.
.
Kanske är det inte så viktigt att säga att din avlägsne kusins nyinköpta tröja är skitful när han frågar på släktfesten? Men är det din bästa kompis som undrar kan du förmodligen säga rakt ut att den ser förjävlig ut och att en rad av tillfälliga sinnesförvirringar är den enda förklaringen till varför den lämnat fabriken - och inte minst att hamnade på den snygga kroppen! Ni lämnar det med ett gott skratt. Jag menar, för det första finns det bra och mindre bra sätt att uttrycka sig på, och för det andra är det bättre att kusinen som du förmodligen inte träffar förrän nästa jul lever utan dina åsikter vad gäller höstmodet. Det kan du unna honom. På juridicum pratar vi om proportionalitetsprincipen, handlingen ska inte gå utöver det som är nödvändigt till ändamålet. Det gäller ju samma sak här, det berömda sunda förnuftet gör sig påmind. Nu var ju det här exemplet inget som får samvetet att gråta floder, det är ju skillnad om det handlar om hur en person beter sig och det inte alls stämmer överens med vad du finner är lämpligt eller försvarbart. En del har pondus nog att sätta vem som helst på plats, andra väljer sina strider när det är nödvändigt och tar dem enbart med personer de vill behålla i sin närhet.
.
Ändå händer det att vi ljuger, eller att vi tiger, när vi egentligen inte vill. Vi har alla gjort det, en del sitter säkert med något på samvetet just i denna stund och förmodligen är det inte sista gången trots att vi lovat oss själva att det aldrig är värt det. För att när vi själva fått något brutalt ärligt som ett slag på fingrarna har vi svårt att hantera det, reaktionen blir ofta ett startskott för ett maratonlopp av tankar och diskussioner. Vilket kan resultera i något givande, men också i ett blodigt krig eller en förlorad vän. Vi vet inte om vi är beredda att ta risken, eller om vi har energin att följa upp efterskalven. Men jag tycker alltid att man ska värdera en ärlig vän högt, tänk alla de som tänkt samma tanke men inte uttalat den utan tyckt att du är dum i huvudet men ändå bemött dig med ett leende. Vi måste erkänna att andras ögon kan se saker vi själva är blinda för, vara tacksamma för att en del bryr sig tillräckligt mycket för att ta upp diskussionen. Vänskap är inte detsamma som att dela uppfattningar, vänskap är ett utbyte av alla de tänkbara tankar och känslor utan fördomar.
Kommentarer
Trackback
