nihilarian

Ååååh jag skulle inte stannat hemma. Längtar efter min man, och jag längtar efter lite action. Han är i Uppsala och göttar sig med gamla goa vänner. Var bjuden, men tackade nej. Jag skulle vara hemma, leka effektiv och lägga mig tidigt. Men jag gör ju aldrig som jag säger nu förtiden. Lever i en frustrerad värld, jag vet inte vad jag vill... och ingenting blir gjort. Där emellan får jag lite energi och planerar stordåd, som aldrig kommer att hända. Sommaruppehåll? Nu? Tack. Det är lite som att kärnan i citronen borrat sig in i mitt öga samtidigt som någon hackar lök bredvid mig. Blir inte det en soppa, så säg. Ändå är jag glad, gör det bästa av situationen - trampar på. Märkligt, som en god vän till mig brukar säga. Mycket märkligt.