En lika men olika vänskap
En snygg kvinna med den ansvarslösa ungdomen bakom sig svävar runt på Stockholms gator. Man skulle kunna kalla henne en rastlös själ. En som söker lösningar, men har svar på allt. [...]
Vi blev vänner, inte nära, men alldeles lagom avstånd för att vi båda fortfarande skulle få bejaka vår manliga okänsliga sida, där vi minsann var hårdare än asfalt.
Men så föll jag, och du fångade mig. Det blev ett stort hål i den asfalten som en gång var hård som renaste diamant. Du erbjöd mig en djupare vänskap där och då, men det visste vi ingenting om vid det laget. Du gjorde det, för att det är sådan du är. Det var ingenting speciellt med mig, det var bara din inställning. Min fasad föll, efter en bag-in-box och i höjden med ett toalettlock. Du behöll din ett tag till, jag vågar påstå att du håller på delar av den fortfarande. Det är en sak mellan dig och dig själv, den enda relation där du känner dig helt trygg, men som ibland är mer stormig än äktenskapet Brangelina. Och det är nog kanske det som gör dig till en sådan stark individ, din integritet. Du är inte hård som asfalt, men den som inte behöver veta annat kan få tro det. Av praktiska skäl.
Jag sa kanske aldrig tack, och den dag du behöver det ska du inte heller göra det. För det är inte vad som räknas, när dagarna är räknade. Jag hoppas att våra skratt ska förlänga våra liv, för alkoholen kommer definitivt inte göra det. Ses i mörkret, på Stockholms gator, där rastlösheten och präktigheten vandrar sida vid sida. Du och jag, i högklackat...
.
Ett utdrag ur texten "En lika men olika vänskap" som är jag skrivit till en mycket bra människa.
Kommentarer
Postat av: emman
Najs skrivet Elin! :) Jag skulle ha blivit alldeles tårögd om nån hade skrivit nåt så fint till mig :)
Trackback
