My favorite mistake

Alla har vi något som vi helst vill glömma. Något vi vill gräva ner så djupt att vi hoppas att det får ligga där länge nog att förmultna, samtidigt som vi illvilligt ändå hoppas på att någon kanske börjar gräva just där en vacker dag. Det handlar inte om något vi ångrar, utan om något som ger oss en viss ångest. Det är absolut ingenting vi tänker på varje dag, men lite skrattretande vänder sig magen ut-och-in när vi i det mest avlägsna slår en tanke på det. Det är nästan så att vi vill plåga oss själva med det ibland, för paradoxalt nog kan vi inte låta bli att le när vi tänker tillbaka. Och det är helt förbjudet att le. Det är omoraliskt att behålla minnena. Trots att jag en gång uttalade just de orden. Behåll minnena.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0