nihilarian

Det drar ut på tiden. Ordföranden från bostadsrättsföreningen ringde idag, och papperna skulle skickas till ett annat ställe. Säljaren måste därför skicka dem igen. Och sen ska de (som ska ha papperna) i sin tur skicka papper till föreningen, som i sin tur ska godkänna oss som medlemmar. Vi vet alltså inte när vi får flytta in, men vi vet att vi måste vara ute härifrån för att den nionde måste vi lämna över nycklarna. Spännande tänker ni, hur har ni tänkt? Tur i oturen kommer vi att få flytta dit våra saker, för de måste ju stå någonstans. Jag och Sebbe får bo där det finns plats, hos familjen, så jag känner mig inte direkt stressad över det eftersom vi knappast får stå på trottoarkanten. Men jag vill ju flytta nu! Jag vill att allt ska bli klart, att det finns på papper och att man slipper oroa sig att något ska dyka upp i sista sekunden. Men när allt är klart är vi en erfarenhet rikare, och det tackar jag för eftersom vi nu lärt oss ett och annat. I en hyresrätt packar man bara in sig, och när något blir knas lyfter man luren och säger "fixa". Man har inget ansvar, mer än att sköta sig såklart, samtidigt har man inte rätt till någonting heller. Jag kommer vara stolt att kunna säga att jag äger ett medlemskap och har nyttjanderätt till en del av en fastighet! Jag tror att det kan öppna många dörrar i framtiden, och är oerhört tacksam att jag får möjligheten att göra det här. För gudarna ska veta att som nittonåring är det ingenting man klarar själv, speciellt inte när man studerar.

Skulle du bli ledsen om en vän till dig byggde en swimmingpool i ditt hem?`Nej, inte direkt. Men mina blommor, de blir rent av ilskna så att de gulnar när jag försöker servera dem ett gött liv. I fem centimeters stående vatten. Otacksamt. Ska ta ett snack med dem, men då kolnar de väl för att man använder fel tandkräm och har för dålig andedräkt. Här gör man sitt yttersta att följa råd och tips från folk med shrekgener i fingrarna, vattna och prata, det är tacken det.

Hade man flytet med sig idag då? JAJAMÄNSAN FATTAS BARA! Har sneglat på hatthyllan som hör till "ljugarbänken" vi haft i köket, denna kreation ska nämligen stå i hallen på nya stället. Haft is i magen, ignorerat jyskbladet flera gånger om. Men så idag kände jag att nu åker vi och köper den. Och gissa vad? Vi tog den sista.

Vi känner alla att vi inte räcker till ibland, eller är tillräckligt bra och snygga. Märkligt nog tycks alla andra vara det. Hela tiden. Glöm inte bort att för någon annan är du en av alla andra.

Jag kallar Sebbe för min man, vilket man som ni vet, även normalt säger när man är gift. Men pojkvän, mansvän eller även ibland sambo är det ju ingen uns i. Så idag frågade en vän vad tusan jag ska kalla honom om vi gifter oss? Maken? Men jag svarade att det troligtvis blir gubbjäveln. Vad tror ni? Hoho

Just skrivit på det första i en rad papper som är de viktigaste jag undertecknat i mitt liv hittills. Spännande! Nu håller vi all tummar, och alla tår, att det går smidigt till. Hoho

I en artikel i byns lokala tidning handlade mittuppslaget om en stackars stackars (STACKARS) sjuk man som blivit nekad avbetalning på nya lokala privatägda apoteket. Hela reportaget skildrade vilken hemsk förändring denna privatisering inneburit, att sjuka människor som inte får pengarna att räcka till ska nekas medicin som för dem är livsavgörande. Medicinerna är dyra, oj så dyra de är, och hur kan det vara välfärdens mening att även den som dragit på sig flertalet betalningsanmärkningar inte har rätt till dessa? Denne man hade tidigare avbetalning på 177kr/mån. Jag håller med om att mediciner är dyra, och jag håller med om att man ska hjälpa de personer som behöver ekonomiskt stöd på grund av nedsatt eller helt förlorad arbetsförmåga som beror på sjukdom. Men det känns som ett stort hån, när detta uppslag med en stor bild visar en person som tycks röka då det ligger ett cigaretpaket på bordet med tillhörande tändare. Det gör mig förbannad rentav! Alla vet att rökning är dyrt, det kostar ekonomiskt och det kostar liv. Varför ska jag tycka synd om en människa som tycker att andra ska betala hans mediciner när han troligtvis spenderar lika mycket pengar på rökning varje månad? Nej vet ni vad, det är de som verkligen behöver hjälp som vi ska hjälpa. - Inte någon rökande oansvarig samhällsglidare.

Ibland känner man sig matt. Typ när man inte har koll på läget och stora beslut väller över en, en del som man själv inte kan rå på eller förstår sig på och andra som man vill ska gå igenom men inte vet om man orkar kämpa för. Det hänger tvätt i hela lägenheten, samt står flyttkartonger överallt och alla runt en säger att det löser sig om man tar det lugnt...

Mamma och pappa är hemma igen. Det är nästan lika bra som när tomten kommer på julafton. Imorgon ska jag hänga hos dem efter jobbet, prata så att de får skavsår i öronen samt bjuda in mig på middag varje kväll när Sebbe är borta nästa vecka. Välkommen hem, hoho

Nu har Mallen och jag ätit middag, druckit lite vin och ska ner på skeppet. Vi får ser var kvällen bär oss, men det tycks bli styrfylla på vägen hem i alla fall. Det förtjänar jag, oj vad skönt det är med en ledig dag ibland. Inte minst när man är i sällskap av en kär gammal vän :)
.
uppdatering:
... vi har ännu inte stuckit, Malin har bytt kläder tre gånger och står nu och bättrar på sminket. Hon har ena skon på sig, ett par svarta festmockasiner. Man måste älska den där tjejen!

Först missuppfattar jag på jobbet att jag tackade ja till en tid idag, vilket inte alls går, istället för imorgon. Sen får jag ett sms av en kompis som skriver "Vi ses runt halv tre du vet var!". Gör vi? Tänkte jag, nu har jag tappat sinnena helt totalt och måste självinskriva mig på psyket. Med numret till psykmottagningen i den svettiga handen, och minnen om att jag tappat mina nycklar två veckor före utflytt snurrar runt i hjärnan, får jag tillbaka "Nej, oj, jag skickade fel. Men vi borde helt klart ses någon dag :)". Pjuh, inte helt förvirrad i alla fall. Nu kan jag dricka vin ikväll och njuta av en ledig idag imorgon. Skönt.

Kom på mig själv att sjunga "nu är det jul igen, bappappapararararararaa". Ursäkta? Gick in i badrummet och tvålade omedelbart munnen. Sen kom ljuva toner från "sommartider hej hej". Nöjd.

Har rakat två långhåriga karlar i vårat badkar senaste dagarna. Sebbe har varit frisör och jag har tagit entré för showen i dörren. Idag hade vi två besökare som även filmade friseringsproceduren. Jag kan också avslöja att min teori om att män är snyggare i rakat håller än så länge.

Alla gnällde på den iskalla vintern, nu har vi det görvarmt och alla är superglada! Tacksamma över att de fått precis vad de önskade, ett utomlandsliknande klimat. Eller? Haha. Verkar vara samma människor som gnällde över kylan i vintras som gnäller på värmen nu, vilket man kan finna aningen märkligt. Jag gnällde som fan i vintras, eftersom jag tycker att värme är mer behagligt än kyla. Så det är ju lite tråkigt att man inte har semester och kan njuta ordentligt av denna härliga sommar. Undrar om någon slår mig om jag avslöjar att tog mitt första dopp igår? Hoho

Efter ett kvällsdopp ute i Koffsan har jag och Sebbe suttit ute på balkongen med lite alkohol och drömt oss iväg. I bakgrunden anades tonerna från Glory of Love. Det uppkom ett och annat myggbett och kastades ömma blickar. Man blir som nykär för en stund. Några timmar som får barometern att visa högtryck och hjärtat att picka fortare än fortast. Får en att känna värme som ingen sommartemperatur i världen kan mäta upp till. Inte ens i dessa dagar. Tror bestämt det kallas kärlek, det där märkliga, som får oss att fnittra som två fjortonåringar igen. Som får oss att försköna omgivningen. Som läker oss mer än den starkaste medicinen. Läker oss mer än all tid i världen. Som uppenbarligen får även den mest oromantiska att bli lite romantisk. Underbart.

Jag är så ledig imorgon att ni bara inte kan förstå! Inget synd om mig alltså, frågan är vad jag ska sätta tassarna på att göra. Spännande! hoho

Ida kommer hem från Indien idag! Hoho. Det betyder att det blir Charlottenberg ikväll! De ska få berätta allt allt allt. Vad som är underligt är att jag inte ringde Ida på säkert 1.5 vecka innan hon åkte, kors i taket, men när hon var borta har jag lyft luren säkert fem gånger för att ringa. Det har också hänt att jag tänkt: Undrar vad Ida gör ikväll, hon kanske vill komma hit? Men det är skönt att hon är hemma, jag trivs bäst så. Man vet aldrig vad för tok den där kvinnan hittar på och nog är det lättare att ta sig några mil till Stockholm än att flänga över halva jorden om det skulle vara något.

Min blogg har fastnat i någon form av variant på Twitter, korta och intensiva meddelanden. Men nu får ni sätta er till rätta i stolarna, för här kommer ett riktigt brassarinlägg! Som ni vet pågår en ständig kamp att få tiden att räcka till alla förändringar som ska förgylla livet under närmaste tiden :) Jag kan meddela att måleriverksamheten går framåt, bara en sak kvar att slipa/grunda/måla. Planeringsverksamheten går bra, ett par bockar har gjorts senaste dagarna. Även en del nya, bra planer har smitts.

Bra körlärare är A och O, även om mycket är upp till en själv. Kjelle, det är mannen jag ska tacka om jag lyckas ro detta körkort i land innan jag fyller 100!

Har ingen feber och känner mig rätt bra, jämfört med igår så är det mesta en solskenshistoria. Jag undrar om kroppen slog på alarm för att jag både är trött, stressad, hutlöst allergisk, dålig på att dricka vatten och har varit förkyld samtidigt. Brukar fungera att ignorera all form av fysiska kramper, men givetvis finns det någon form av gräns. Idag blir det vattenflarra under armen dessutom. På't igen bah!

Kroppen ballade ur. Hemsk dag. Coopskjortan har dinglat på halvstång, gick hem efter halva dagen. Återkommer och återuppstår imorgon. Hatar att gå hem från jobbet, tror att jag gjort det tre gånger totalt under tre år och den ena gången fördes jag iväg med ambulans. Ni förstår mina principer, man går bara hem om man håller på att krevera - eller redan gjort det.