nihilarian

Jag får ett mail av en av mina bästa, skriver att hon är vilsen (tappat bort sina medresenärer) i världens sjunde största land till ytan och har ingen telefon att tillgå - eller hotellnycklar. Strax efter ber hon mig att inte gå i taket.Inte gå i taket? Såklart inte, klart jag behåller lugnet. Eller inte. Har SMS:at hennes färdkamrater och väntar febrilt på svar att de återfunnit varandra. Det är inte som att denna kvinna inte reder sig själv, men nog har jag gnagt ner naglarna maximalt ändå... Inte gå i taket, du är för rolig du. Det skulle du säga även om du fått ena armen avhuggen och hade pesten, men du ser alltid till att reda dig. Precis som jag alltid oroar mig. Nåde dig om du inte kommer hem kry och i ett stycke!

Jag dör av kärleksrus! Underbara bilder på två människor som är vackra både utanpå och inuti. All lycka, återigen.

(BILDERNA KOMMER FRÅN MARCUS NYBERG)

DE OTROLIGT FINA BILDERNA KOMMER FRÅN MARCUS NYBERG. Finns fler på hans blogg!

Grattis herr och fru Viik Svelander. All lycka i framtiden ! (bilder på brudparet kommer senare)

.

.

I övrigt är det kaos, eller jag befinner mig just nu i lugnet före stormen. I augusti blir det åka av, hur ska det gå? Har inte så mycket annat val än att fixa det. Där med basta. Hoho.

Jag älskar den här tapeten! Den är i samma serie som den vi har i köket nu, en tapet vi är sugna att använda även i nya lägenheten. Men den här är i allra högsta grad intressant den också :)

Sugen på den här svartvita till sovrummet, som fondvägg. Annars blir det för mycket.

.

.

Jag var ganska trött idag. Det är jobbigt att gå på bröllop! Men så fint det var, jag är imponerad. Och vilken bröllopstårta! Sån vill jag ha - fast större! Hoho

Efter tre ljuva dagar i Dalahästens territorium känner jag att energinivån hamnat på en balanserad nivå igen. Underbart med en minisemester! Haft tre härliga barn runt benen. Mycket barnlek blev det, lite bebismys och snicksnack. Cissi och jag har haft lite egen tid, en långpromenad och sen en dag på stan idag. Vi passade på att besöka frisören, där Cissi färgade fransar och bryn och jag fick en vänlig själ att gå loss med sekatören på mitt barr. Super. Sen shoppade jag två par nya skor och en del fräscha klädesplagg,  ska se om jag kan få upp några bilder senare!

.

Det har med andra ord varit dunder, väl spenderade dagar. Men jag hade nog saknat sambon mer än jag trott, för när jag väl kom hem kändes det plötsligt som att jag varit borta i evigheter. Så nu ska jag krypa ner bredvid min arbetande kostymnisse till karl, hinner vi mysa lite innan han ska gå upp i ottan imorgon. Det är något visst med att ha någon att somna och vakna upp bredvid, bland det bästa jag vet i alla fall. Tacksam :)

.

.

.

.

Tjugoett år har gått sedan du för första gången såg dagens ljus. Du har hunnit med det mesta som en yngling ska och jag tror minsann att mossan sakta men säkert är redo att växa fram nu. Hoho. Trots att du börjar bli till åren är du den som alltid kommer att finnas där, och den som alltid funnits där. Både i lek och i allvar. I barndom och i vuxenlivet. Ha en bra födelsedag lilla gumman :)

Har hört att jag gjorde de godaste muffinsen! Morötterna ser riktiga ut, helt läskigt. Sambon sa att det bara var en sak jag ska tänka på nästa gång, göra samma sak fast större. Haha. Men det ska jag, nästa gång blir det stora formar, mycket mer frosting och större sugarpastemorötter. Hoho :D

.

Har även bestämt mig för att spela på lotto till lördag om en vecka, har valt ut nummer. Jag känner mig laddad. Är det dags för mig att bli miljonär nu mån tro? Jag känner det! Det är lite märkligt att man på riktigt hoppas varje gång, men jag tror att man behöver den spänningen ibland :)

Bjöd in oss på middag hos mina föräldrar ikväll, sen när vi gick därifrån svängde vi förbi svärmor och drack kaffe. Fräcka vi är, som spenderar en hel kväll och låter "de gamla" serva oss! Hoho men skönt var det, och trevligt :) Fick en garderobsblomma av Sebbes mami, det är en sådan bra blomma som aldrig dör och knappt behöver någon uppmärksamhet. Jag älskar att ha grönsaker hemma! Det ser fräscht ut. Min plan är att det blir mycket växter i fönstren i nya lägenheten, gröna lättskötta och orkidéer - min favoritblomma! Det värsta är att jag inte har speciellt gröna fingrar, har till och med lyckats döda en sådan bambublomma från IKEA. Som är odödlig tänker du, uppenbarligen inte tänker jag. Får jobba på det där...

En av mina favoritblommor - alltid glad och ingen drama queen eller attention whore! Blir många sånna i nya boet, det vill jag lova. Jag övar på att hålla en vid liv just nu, det går bra hittills. Hoho

.

Idag har vi legat ute i blotta underkläder och känt av solen, hur skönt som helst! Jag kände att jag behövde komma ut på landet landet (Enköping är ju fortfarande landet som ni förstår), andas ren luft och faktiskt vara ute. Underbart. Ett par poäng extra på feelgoodkontot, kort sammanfattat.

När vi flyttar har vi en sängstomme! Det är snyggt, och bra för bakomvarande vägg. Hittade en på blocket i samma serie som övriga sovrumsmöbler vi har. Blir görbra. Hämtar den i Stockholm imorgon, den får stå och vänta på oss i lägenheten tills vi flyttar in.

Åh! Hon hade skrivit fel pris i annonsen på Blocket. Det blev alltså inte fullt så billigt som vi hade tänkt oss, även om jag försökte pruta på mellanskillnaden till en början. Tyvärr har vi ju inte juridiken på vår sida. Det är nämligen så att eftersom en blocketannons inte riktas till en viss person så räknas det som ett utbud och inte ett anbud. Det vill säga att man inte är bunden av sitt meddelande. Hon kan alltså välja att sälja den till någon annan, eftersom det är vi som lämnar ett anbud när vi säger att vi vill köpa den och hon kan antingen acceptera eller avböja. Men vi ska köpa den ändå, nu har vi ju fixat släp och allt. En sängstomme som är cirka ett år gammal för 650kr anser jag ändock vara en rätt så bra deal, trots vår tighta budget just nu...

Promenerade med mannen idag efter maten, det var mysigt. Inget långt och vi stannade två timmar och fikade hos några vänner nere på byn innan vi gick hem. Men vi var åtminstone ute! Jag har en dröm att jag ska promenera en halvtimme om dagen, lufta både hjärnan och fläsket. Men jag är fuskarnas fuskare. Den mest odisciplinerade och bekväma godisråttan som någonsin skådats. Hur ska detta gå? Utmanar mig själv att klara det här under en veckas tid. Om jag känner mig själv fuskar jag redan imorgon! Det här blir spännande. Om det går bra kanske jag till och med utnyttjar mitt fina gymkort mot slutet av veckan. Kors i taket. Men jag ska inte lova för mycket. Jag och mannen har i alla fall konstaterat att det borde vara dags att göra något åt sambofettet nu. Helst igår, som med allt annat. Att man inte har tid att träna är ju bara snicksnack, för det har man. Pisk på stjärten! Alla som borde träna mer räcker upp en hand?

Efter att jag sovit fjorton timmar igår natt så kände inte min kropp att den var speciellt trött förrän klockan var runt tre. Kollade på något märkligt tv-program för att trötta ut ögonen. Sen somnade jag och drömde världens mardröm, och vaknade i panik. Fick lite liv i mannen, så han la handen på mig för att vara sympatisk (eller så ville han bara ha tyst på mig). Somnade om i två minuter, sen ringde den arbetandes klocka och skar i mina trötta öron. Upp! Men det tar ungefär en halvtimme, så där låg jag vaken och var nervös att han inte skulle hinna till tåget. Som alltid. När dörren gick i lås var jag pigg, jag gick upp en vända men tänkte att jag inte hade någonting att göra uppe så dags första dagen på sommarlovet. Nu är klockan elva och jag trynar fortfarande, försöker vakna och njuter av sommarfeelingen Håkan H skänker mig. Det är ett bra liv, och oj vad jag har mycket jag skulle kunna göra idag. Men jag vet inte, vi får se vad jag tar mig för. Sommarlov, kallas det. Du ljuva skapelse.

På kvällsingen var vi ute på landet på kalas, och där träffade jag min kära barndomskamrat Mulle som har pallrat sig hem till Sverige efter ett år i Barcelona. Min hjärna upplevde aldrig att det var konstigt att se henne, jag blev inte ens sådär extra glad som jag hade förväntat mig.  Det kändes nämligen som hon aldrig ens varit borta när jag såg henne. Nästan som att jag räknade med att hon skulle befinna sig på plats, precis som förr! Men nu har jag smält det hela och känner att vi är i behov av en redig tjejkväll med lite rosé inom en snar framtid, har ju knappt pratat med kvinnan på ett år. Uppdatering är nödvändigt :)

.

Idag är självaste nationaldagen, vi har ingen flagga att hissa men vi är stolta svenskar ändå. Trots att vi inte skulle dö för vårt land, att vi är neutrala och har en kultur som knappt utmärker sig. Men det är väl därför det här landet är så fruktansvärt bra att leva i! Vi har alla årstider, en bra standard och ingen har något intresse att ta det ifrån oss. Surströmmingen får vi äta ifred, och supen får bränna i halsen utan tjafs. Det avlånga landet av kommunikation och utveckling, det perfekta landet för Svenssons där nationalsången har en lagom melodi som kan mimas på skolavslutningar landet runt då ingen vill ta ton och sticka ut. Tråkigt kan man tycka, men är det inte på det viset att när vi varit utomlands där allt är lite mer så längtar vi tillbaka till denna måtta? Det gör i alla fall jag, och nog är jag tacksam över allt vi har - hur mycket jag än gnäller om att vintrarna är för kalla.

Själv firade jag dagen med en lång sovmorgon, underbart att få sova tills man vaknar. Jag somnade runt nio igår och vaknade elva, utvilad. Ikväll är det kalas, och jag ska börja fixa mig redan. Lägga en ansiktsmask, ta en lång dusch och sen göra något roligt med håret. Ingen stress. Oåoåh vilken härlig dag :)

.

Jag känner ingen som tar i år, och ska inte fira studenten, utan att jag gör sista tentan för terminen idag. Det blir vin hemma hos Ida ikväll, helt perfekt. Ingen av oss ser studenten som ett hjärtebarn. Vi hade det kallt (var väl i klass med normaltemperatur, för en februaridag) och det blev liksom inte så röj som vi hade tänkt oss. Nog skrek vi och gapade, nog hällde vi i oss och vi gjorde allt man skulle! Men det hände inte. De beror nog på att vi hade för höga förväntningar på den bästa dagen hittills i våra liv. Tror jag det. Och för oss tycks det bli så att när någon nämner studenten säger vi "Ja, det var kul. Men VALBORG, det var röj". För Valborg var röj, och det var ingen som hade förväntat sig något storslaget. Märkligt det där, som Ida hade sagt. Missförstå mig rätt nu, det var inte tråkigt, men studenten var bara inte en av mina bästa dagar hittills. Jag har haft sjukt många bättre och inte skäms jag för det!

.

Flytten blir i augusti, ska börja styra upp detaljerna nu. Sebbe jobbar i veckorna. Jag har några resttentor att plugga till och skriva i slutet på den månaden. Eftersom det ska renoveras behöver vi hjälp av framför allt pappa, så det är mycket som ska klaffa och tas hänsyn till. Hade gärna åkt på semester till Turkiet eller Egypten i år, men det är till att inse att det går inte ihop sig. Och vi var trots allt i San Diego förra året, hallå jag är student och min sambo var arbetslös i 8 månader, kan inte ha råd med allt. Men ingen är gladare än jag att vi flyttar, att det kostar och att det blir saker att göra kvittar. Man får tänka på vad det kommer att föra med sig. Spara ihop pengar till att ligga på playan blir en prioritet så fort den ekonomiska biten är mer stabil :)

.

En fråga jag har att ta ställning till är körkortet. Borde helt klart ta det, helst igår. Men det kostar ju också en massa pengar!

Älskar när man flärpat böckerna, det ser snyggt och prydligt ut! Imorgon 18.01 är juridikens första år avklarat, det kommer inte att gå till historien och om jag blir känd så kommer mina gamla tentor letas upp. Begäras ut som allmän handling och journalisterna kommer gotta i sig i att jag som människa måste ätit äppelpaj istället för att studera. Så sant. Det är precis vad jag gör! Men jag kommer gladeligen be dem kolla på tentorna från senare år, där jag spikat varenda en. Nästa termin finns det inga ursäkter!

.

Det vet jag ju redan, men nog blir man varm i hjärtat ändå. Och uppenbarligen går det bra på jobbet :)

.

Jag vill börja med att konstatera att otrohet är ett begrepp som uppfattas olika av olika personer. Men vi kan lämna det med att det på något sätt är ett övertramp. Härefter vill jag stryka under att saker händer, av dåliga och mindre dåliga skäl. Otrohet kan förekomma till följd av feghet, respektlöshet eller ett rent av vara ett misstag. Misstag är något vi alla gjort, stora och små. De flesta av oss förtjänar en chans till, kanske till och med två. Vad gäller otrohet är det ett ämne där man själv måste känna sin gräns, det finns inget formulär man kan fylla i för att se vad som är okej och inte - om ens något är okej. Det du tycker, det är rätt.

.

Min personliga uppfattning är att det är varje partners ansvar att visa respekt och hänsyn gentemot den andra. Det gör man inte om man står med fötterna i två läger för att det är mer bekvämt än att välja. Ärlighet är något relationer bygger på, vi kan omöjligt kontrollera vad den andre gör eller inte gör hela tiden. Du måste kunna anta att din partner talar sanning, tills du får anledning att ifrågasätta det. Det måste också finnas en grundtanke att den person du lever med, vill leva med dig. Och därmed också skulle avsluta er relation innan han eller hon vill påbörja en ny av olika anledningar.

.

Det är ett svårt ämne, för det finns väldigt många omständigheter i de enskilda fallet man bör ta hänsyn till. Och det är farligt att döma ut människor, som vid första anblick kan anses ha gjort ett par misstag för mycket. Men om man frågar mig om det går att komma över otrohet, är svaret ja. Den stora frågan är egentligen om man känner att det är värt det.

.

Den ekonomiska krisen resulterade säkerligen i många bebisar, har man inga pengar får man göra det roligaste man kan som är gratis. Jag klandrar inte, det är en bra idé. Krisar för människor samman. Men det kan vara värt det att slå ett slag för vad som händer sedan...

.

Nåja, för själva utbrytartrenden är det mer troligt att våren haft sin gång. Efter en snorkall vinter blir alla alldeles tokiga av nya idéer om hur man ska få det perfekta livet när solen tittar fram. Detta i takt med tron att man ska finna lyckan på annat håll växer och att den jobbiga vintern minsann inte ska få prägla ens dyrbara tid. Ja, jag vet inte. Men något sådant är nog inte helt ovanligt. Att man får ett behov att bryta sig loss från det gamla, från det grå och det kalla.

.

Jag och Sebbe har genomlidit vår två-årskris, den berömda prövningen. Några månader i en ständig kamp på både varsitt håll och tillsammans. Men det pinnar på här, så vi får väl se om det blir någon bebis i nästa ekonomiska låg konjunktur eller om våren lyckas rå på oss ett annat år. Haha. Just nu känner jag att alla möjligheter ligger framför mig, och jag tror Sebbe känner detsamma om sig. Det gynnar vår relation, att vi är två starka individer. I den här åldern måste man få stor plats för sin egen utveckling, för sina mål och sina planer. Det handlar om att hjälpas åt, att stå tillbaka ibland och att ta täten ibland.

.

Senaste månaderna med sjukdomar och arbetslöshet samt allt som det för med sig blev för oss helkalabalik. En totalomvändning. Jag var uppe i mitt, och skulle hinna allt hela tiden. Sebbe flöt runt som en amöba hemma, för gudarna ska veta att det tär på psyket att gå hemma. Man lägger av, och tappar kontakten med verkligheten. Själv hade jag plattan i mattan, tillslut körde jag mig själv i botten. Sebbe var redan där. Han hade ju tvingats ge upp allt vad aktiviteter och kostnader heter. Vi hade inget liv, vi bara var. På samma plats, men inte tillsammans. Fast vi var tillsammans.

.

Det är när man inte längre är ett team som det börjar knaka i fogarna, när man slutar prata, tvivlar och slutar engagera sig. Precis det gjorde vi. Den ene skulle reda upp sitt, och den andre sitt. Fast det var vår gemensamma soppa. Tro fasen det bränner i botten om man rör helt galet. Efter enträget slitande fick jag nog, både en och två gånger, så jag tömde ut det stackars lilla hjärtat som en pöl framför hans fötter. Det var tvunget att hända något, nu. Med arbete, med hushållet, med kommunikationen och med oss! Där ifrån gjorde vi ett avstamp, mot ljusare tider.

.

Vi har haft en del flyt, som vi varit mer än förtjänta av. Sebbe jobbar i stan, vi flyttar till stan, jag får ordning på skolan och framför allt är det trevligt att vara i varandras sällskap. Vi skrattar, vi busar och VI HJÄLPS ÅT. Nu har jag en man som tar disken, som kan tvätta och som tittar sig omkring efter vad som behöver göras. Detta efter en full arbetsdag. Det är det som kommer att få de "enkla" sakerna att fungera, de enkla sakerna som säkert är en stor del av anledningen till att många säger adieu. För det är sånt, som bara ska funka. Men allra viktigaste är ändå kommunikationen, med risk för att låta som en samtalsterapeut eller höra ekot av min mammas ljuva stämma. Prata.är.viktigt. Hur ska man annars veta? Förstå? Hjälpa till? En del som inte är självklar för alla, det är trots allt väldigt jobbigt att sätta ord på hur hjärtat och hjärnan resonerar. Tycker jag i alla fall. Avvägningen mellan resultat och anstränging är det som gör det värt det, för tänk vad mycket trevligare allt blir om man kan stötta varandra. Nu väntar fortsatt hårt arbete för vår del, för Rom byggdes ju inte på en dag och det vore lögn att säga att vi nu har en fläckfri relation!

.

Jag ägnar en tanke åt alla som gått skilda vägar. Oavsett vad som gick snett. Ger ett leende till de som håller ihop. Men jag hoppas och tror att denna vår gett de flesta av oss en skjuts i rätt riktning efter de prövningar som varit. Ta nu vara på denna ljuva sommartid vi har framför oss!

.

/E

.

Men. Det finns oftast ett men, och nu kommer det, håll i er. Hon skriver om att människor är elaka, att de med pengar håller hårt i plånboken och vägrar dela med sig samt att samhällets indrivningsorgan är djävulens förlängda arm. Och på något märkligt sätt är det på det här viset alla andra som ständigt gör fel och lever för att jävlas med denne stackars utsatta människa.

.

Jag tror säkerligen att varje myndighet kan förbättra sitt arbete på olika områden, jag tror att människor kan bli mer ödmjuka och hjälpa varandra mer men jag tror inte att det största problemet finnes där.

.

Alla människor kan göra dumma val men alla kan också förändra sin situation, även om det må vara jobbigare för de som går omvägar. Oavsett varför dessa omvägar uppstår så är det ofta en kombination av flera andra ord på O: Otur. Okunskap. Olycka. Oansvarighet. Att hamna i en situation där man är mycket svårt skuldsatt är ingenting som händer över en dag oftast. Troligtvis ligger det en eller ett par faktorer bakom att man inte orkar ta sitt ansvar för sig själv, sin familj och samhället. Och det blir inte lättare ju längre tiden går, tvärtom. Som vi sett så många gånger på Lyxfällan, så blir man lamslagen. Man tror att hoppet är ute, det är kört.

.

Vad som skrämmer mig är att när den här personen beskriver inkassobolag som svin, och jämför delgivningsmän med SS-soldater är det många som hejar på och skriver kommentarer som att denne är klok som en bok. Samhället ska absolut stödja människor, och skyddsnätet för de som hamnar snett på ett eller annat vis ska vara omfattande enligt mig. Men det hindrar ju inte att dessa får krav på sig. Och samtidigt ställer jag mig ändå frågan hur dessa personer tänker att samhällsekonomin skulle gå runt om alla som inte kunde betala för sig skulle slippa? Kanske är det sådan tankeverksamhet och sådan inställning hos människor som gör att folk håller hårt i sina plånböcker, att de upplever att skattepengar går till bidrag och annat när de kunde gått till sjukvård och skola - för allas barn. För framtiden.

.

Jag har en bild av att föräldrar kan göra mycket för att lära sina barn bättre hur man hanterar en ekonomi. Att det handlar om planering och prioritering. Då kan Lisa med 20kr i veckopeng dra lärdom vid 7 års ålder att om hon köper godis på fredag och äter upp det så har hon ingenting kvar tills lördag. Och då får hon vara utan. Även om hennes syskon har godis, då den ena sparade hälften av sitt från fredagen och den andra sparade en tia så hon kunde köpa nytt. Något som är harmlöst, men som Lisa kommer lära sig av nu istället för när hon är 25år och inser att lönen inte uppgår i samma summa utgifterna - och har inte gjort det senaste sex åren. För skjuter mamma och pappa till pengar till Lisas godis, skjuter de säkerligen till när Lisa köpt något på avbetalning. Och har föräldrarna dessutom synsättet att det är synd om Lisa, som alltid är utan pengar, då kommer Lisa också ha det.

.

Det finns en klokt uttryck som lyder: Det är inte de stora inkomsterna, utan de små utgifterna.

Nog finns det saker både du och jag skulle kunna låta bli varje månad, och lägga de pengarna för att bygga upp ett sparkapital. En buffert, det är A och O. Då behöver man inte ligga sömnlös och oroa sig att något ska gå sönder, att man blir sjuk eller att ens partner blir arbetslös. För det mesta klarar man om man i bra tider, lägger undan för sämre tider!

Min kompis Johanna hade läst världens mest aktuella artikel i tidning, detta måste föras vidare.

.

.

Man ska gå till frisören nästa månad, man ska börja träna när det blir lite lugnare, man ska ta körkort sen, man ska plugga om några timmar, man ska spara si och så mycket osv.
.
Precis detta gör jag just i denna sekund.Jag ska tvätta idag, igår planerade jag inköpslista och ikväll ska jag jobba. Varje gång tänker jag, men jag hinner. Tentan är ju inte förrän på fredag! Och det är visserligen sant. Har gjort så i hela mitt liv vad gäller skolarbeten, men senaste året när jag inte mått på topp har jag gjort det med allt. Att kolla mailen, facebook och bloggen får ta mer tid än nådigt samt är det första jag gör på morgon, när jag kommer hem och innan jag går och lägger mig. Så viktig är inte jag att något dödsallvarligt hänt som inte kan vänta, men likförbannat tror jag det. Sen det här med att komma upp på morgonen, det har blivit fullkomligt omöjligt om jag inte måste. I artikeln står det att sömn, stabilitet och motion motverkar prokrastinering (snajdigt ord!!), och det köper jag helt och hållet. Man behöver rutiner, struktur och en snurr på livet, i alla fall jag. Stor satsning på välmående i olika former, och det med början NU!

.

Har du något som du borde göra NU? Istället för att sitta här och läsa min (nåja) alldeles undebara blogg :)

Läs hela artikeln här!

.