Hakuna Matata
Den här sommaren var himla rolig, vi gjorde allt och ingenting. Man var fjorton och odödlig. Hakuna Matata. Rasmus och jag hade lika långt hår, och vi har helt klart blivit fagrare med åren. Men sådant var inte så viktigt på den tiden, man tog en dag i taget.
De tre vännerna på en mur i ett munkkloster i Frankrike...
Och alla dessa suddiga webbkamerabilder...
Och när vi var på Håkan Hellström sommaren 06, hur charmig var han inte och han sjöng bara för mig (eller?)
Ett nytt kapitel = brunt hår? haha
Hörru Ankan!
Kvällen, natten, morgonen var rikligt med balsam för själen. Riktigt roligt hade vi! Ett tremansparty som innehöll sång (läs:vrål), dans, skratt men även ett par allvarliga stunder. Jag och Ida gav oss strax efter nio imorse, och när jag vaknade så kunde jag konstatera att det sista glaset runt sju-åtta kanske inte var helt nödvändigt. Men det är helt underbart hur två vänner kan förvandla en sketen dag till en toppenkväll. Dessutom fick Ida nycklarna till sin nya lägenhet igår, ingen är gladare än jag för hennes skull! Som sagt, bra kväll. Med bra människor.
Hörru Ankan!!
SKA HÄNDA
Nu är det framflyttat en timme innan vi tar oss till Bålsta. Det fortsätter att inte gå enligt planerna! Men vi ska ut till Bålsta och vi ska dricka vin, äta kex med ost och vi ska prata om det roliga i livet - för det tråkiga har vi ältat redan. Gnället måste upphöra nu, tycker det är det enda man gör nu förtiden! Men Ida säger att jag får vara trött, grinig och att allt inte behöver gå enligt planerna. Och det Ida säger, det är sant. Ungefär som allt man ser på TV. Inget ska få förstöra avslutningen på den här kvällen, för jag tänker minsann inte lägga ännu en dag i "jag har inte åstadkommit något, och inte heller gjort något roligt"-facket.
Hjälpt Melina lite med sin vårdjuridik, det var roligt att få känna att något faktiskt har fastnat! :) Sebbe ska ha folk hemma ikväll när jag är borta. Men han lovade att diska idag, så jag ser framemot en ren diskbänk när jag entrar hemmet imorn :)
En visa från barndomen beskriver situationen rätt bra. Det finns massor att göra, men om det går gör jag det i morgon även om jag siktar på att skärpa mig i framtiden. Tänk er tillbaka till Astrid Lindgrens värld :
"Mors lilla lathund sa tycker du jag jobbar bra? Tycker du som jag, tycker du som jag, så gör vi det en annan dag. Lalalalalala imorgon ska jag knoga, hela guds långa dag. Oj oj oj oj vad jag ska gno"
Ingen bra start på dagen
Ingen bra start på dagen. Skulle träffat Ida och pluggat hela dagen, sen få se hur hon bor i Huddinge innan vi skulle gå på en lägenhetsvisning. Därefter skulle vi åka ut till Bålsta, och ha lika trevligt som vi alltid har med ett vinglas i handen. Men så får jag migrän inatt, sover till elva och inser att jag missat tåget vid tolv, vilket gör att det inte går något förrän två. Blev till att ställa in Stockholmsresan och bestämma att vi ses i Bålsta ikväll istället, kan vi i alla fall förhoppningsvis få ett bra slut på den här dagen :)
Jag är ingen vidare person just nu, är undantaget i grammatiken som man måste lära sig att hantera utan att det finns några egentliga svar på varför jag är som jag är. Har du aldrig träffat mig tidigare är jag läskig och arrogant, vill du träffa mig så blir det bara en massa krångel och som flickvän är jag nog bara en grinig kärring som inte vet vilket ben hon ska stå på. Det skulle ju bara vara att göra någonting åt saken, men vet ni, jag orkar inte anstränga mig för att den energin jag har måste jag lägga på mig själv. Bli inte ledsen om jag inte hör av mig, för jag hör inte av mig till någon. Om två veckor har jag skrivit den andra tentan, först då kan jag börja riva i andra saker och skärpa mig. Ibland känner jag att om jag inte gör något, så blir det inte gjort. Varför känns det ibland som att allt ansvar ligger hos en själv, som att man bär världen på sina axlar?
Styckesindelningen trasig?
Är det så att styckesindelningen inte fungerar i bloggen? Den gör inte det när jag förhandsgranskar, eller när jag själv går in på bloggen. Väldigt irriterande!
Den här bilden gillas skarpt. Tagen under en trettiotimmars bussfärd ner till Frankrike för en herrans massa år sedan (vilket man ser tydligt på formvalet av ögonbrynen). Man har inte roligare än man gör sig!
Omvägen
Helt slut i rutan. Sov tre timmar i natt, var uppe sent och pluggade tills jag beslutade mig för att inget mer skulle fastna. Väl i sängen så försökte jag gå igenom allting jag läst, men det var ju lättare sagt än gjort. Hann blunda innan klockan ringde och det var dags att kasta sig ur sängen. Kollade SJ:s hemsida och insåg att det enda tåget som gick på morgonen gick 7.10, konstaterade att jag hade fyrtio minuter på mig. Duschade, sminka mig, åt mackor - allt i racerfart. Tills jag precis hunnit väcka Sebbe, för säkerhets skull ska jag uppdatera hemsidan och får beskedet att tåget är en halvtimme sent. När jag väl kommit till stationen var det fullt hus, alla skulle med det enda tåget. Var lite tunnelbanekänsla när vi skulle kliva på, äta eller ätas. Sedan stod vi i en timme och svettades på varandra, om någons telefon ringde var alla andra tvungna att byta position. Men vi kom fram, vi kom fram! Jag var jättenervös för tentan, visste att det inte skulle åstadkommas några toppresultat men nog trodde jag att det skulle gå bättre än fullkomligt värdelöst. Undrar om jag ens fick några poäng, den som lever får se. Hade hoppats på lite flyt i urvalet av frågor, men det blev snarare motsatsen.
Tog omvägen via Bålsta hem, eftersom nissen i SJ:s kundtjänst sa att det bara skulle gå tåg fyra och fem på eftermiddagen. Men ser ni, när jag klev av (den försenade) pendeln i Bålsta för att gå till bussen mot Sveriges Närmaste Stad blev jag omkörd av tåget från Stockholm. Men det gjorde inget, för jag hade ingenting att passa. Jag behövde inte ens tänka på Dalai Lama eller andas djupt tio gånger, hade alldeles för lite sömn och näring i kroppen för det. Det mest fenomenala är att jag stämplade kortet på morgonkvisten, när det var så mycket folk att inte ens den smalaste biljettfrassen hade kunnat kolla biljetter. Men vad gör jag inte, för att SJ ska kunna hålla en högre standard och öka bekvämligheten för oss resenärer. - Som en parentes måste jag säga att denna "rådande väderlek" har ökat kreativiteten vad gäller grupper på facebook, exempelvis "Funderar på att hoppa framför tåget...eller nej juste, det går ju inga!" eller "om SJ hade skött tågtrafiken i nazityskland hade förintelsen aldrig ägt rum" eller "vi som tycker alla WOW-spelare ska skotta bort snön"
För alla som inte läste UNT (Upsala Nya Tidning) i morse så kan jag säga att ni missade något. Jag och syrran var nämligen med, bild och allt. Man är i Uppsala en gång på ett halvår, och får ge ett uttalande i den lokala pressen. Det ni! Reportern har två minuter på sig att uppfatta vad man säger, vilket resulterar i slarviga anteckningar som i sin tur leder till en egenkomponerad version av det faktiska uttalandet. Men jag tror inte att jag sa något som gick att missuppfatta, vi får se när jag får se artikeln nästa gång jag besöker mor och far. (Vi är för snåla för att ha tidning i pappersform, eller målmedvetna miljökämpar om man föredrar det)
GODNATT ALLA RARA MÄNNISKOR
Tentaångest af dess nåde
Det är ett enda virrvarr i skallen av bodelningsregler, upplösta samboförhållanden och äktenskap. Jag är rädd att jag inte ens kan tillräckligt av grunderna för att jag ska klara godkänt. Vore fruktansvärt skönt om jag kunde ha lite flyt, om jag bara kunde få se ljuset och nästan vara i fas... Vill ju börja satsa på högre betyg, men det blir ju en ständig "jag är sen, jag är sen, jag är jättesen-sen" när man läser två kurser samtidigt och tar det mest akuta först. Problem nummer ett är ändå att ta sig till Stockholm, lär ju åka några timmar tidigare i morgon för att minimera riskerna att bli försenad och inte insläppt. Gud förbjud att tågen är inställda.
Sibirisk katt, något för oss?
Sebbe och jag diskuterar om vi ska köpa en katt. Det finns mycket att tänka över, och det är verkligen inte lätt. Det ska fungerar både för oss, och för katten. För det första så är jag ju allergisk, men vi har läst om Sibiriska katter som tydligen fungerar för en del allergiker. Inga garantier, men jag har ju växt upp med en allergihund så det känns inte jättelångt borta att jag faktiskt tål dem. Därför har vi tagit reda på ett telefonnummer till ett s.k. testhem, någon som vet hur det fungerar?
Vidare ska det funderas på om vi har råd, om vi har tillräckligt med tid och om vi beredda att ta det här ansvaret - båda två. En katt lever ju ändå väldigt länge, så man måste ju tänka längre än näsan räcker innan man skaffar sig en ny familjemedlem. Jag är som sagt van vid att ha hund, men har aldrig tidigare haft en katt. Ni får gärna tycka till, ge tips och råd till oss!
I övrigt om själva rasen Sibirisk så sägs den vara så nära en hund man kan komma i en katt. De är lekfulla, människokära och vill ha mycket uppmärksamhet. Det är en "allergikatt" som är stor kroppsmässigt och som finns i alla möjliga olika färger.
Man får skämmas...
Åh vilket dåligt samvete jag har... Här har man en toppenvän, så råkar man tappa orden i öronen på någon som egentligen inte skulle höra och som uppenbarligen inte kunde behärska det. Mitt misstag, kan inte skylla på någon annan direkt men känns på något vis missvisande eftersom jag inte är den som sprider vidare information som var ämnat för att begravas i mina trumhinnor.
Middagen
Det var hur trevligt som helst igår! Tiden bara flög iväg. Sebbe hade lagat lövbiff med smörslungad lök i kalvfond och jag hade gjort hallon- och chokladmousse till efterrätt med chokladdetaljer i form av hjärtan och första bokstaven i våra namn :) Allt blev supergott! Vi snackade lite om att vi skulle åka alla fyra till Gotland på semester i sommar, packa in oss i en bil och bo i tält. Förhoppningsvis kunde vi få ihop en vecka i slutet på juli, det skulle vara svinkul...
Johan & Johanna
Familjerättstenta på onsdag. Satt till klockan två igår, betade av tio sidor bodelning av sextio. Jag kommer få sitta dygnet runt om jag ska hinna plugga på allt i boken. Känns dock som att bodelningen är viktigast, åtminstone kommer det med säkerhet en fråga om det. Skönt om man kan få ett rätt i alla fall! Ingen direkt tentaångest ännu, det oroar mig, men det kommer väl. Måste fan klara den här, men kan säga att det känns osäkert med tanke på hur många som blev underkända på ordinarie tentan. Förhoppningsvis kan jag läsa nästa kurs, folkrätt, utan en massa gammalt i ryggen. Det skulle helt klart underlätta...
Ikväll kommer Johanna och Johan hit på middag, det ser jag fram emot! :) Tänker inte fixa så mycket eftersom jag vill/måste plugga, men duka och handla ska vi göra innan halv sju. Sebbe ska laga varmrätten, jag fixar efterrätten. Hoppas inte vädret ställer till det, de ska trots allt åka ända från Uppsala.
För ni har väl hört att det ska bli snökaos i Svedala hela helgen. Jag tycker ingenting om det, för jag tänker inte gå utanför dörren mer än nödvändigt. Ska till farmor på söndag, det är enda gången. Om vädret tillåter får nog jag köra, vi får se. Alla är upprörda över vädret, som ingen kan göra något åt. Men jag förstår dem, vad skulle de annars stå i deras facebookstatus? - bortsett från de gånger det vankas middag menar jag. När våren kommer mår de allra flesta av oss bättre, det är underbart när man får andas in snart-är-det-sommar-doften och få lite sol som värmer i ansiktet. Längtar.
OPPSALA
UPPSALA - Välkommen hit, välkommen hem.
Åh jag vill flytta till mysiga Uppsala! Det är där jag hör hemma. Dagen har som ni förstått varit till belåtenhet. Träffat min syster, hängt i kollektivet Ofvandahls där hon bor. Hon och grabbarna i en korridor, tre trappor upp. Studentlivet är smutsigt, det är därför folk gillar Storken säger min syster. Får dem att känna sig hemma. Det är trångt, med heltäckningsmattor och mörka mönster som döljer smutsen - precis som studentlyan. Men vem har tid att städa när det är skola på dagen och party på natten?
Vi kvistade ner på stan och jag shoppade upp alla mina presentkort från Upsala Handelsförening (ja, det stavas med ett P), Darkwell och Espirit. Blev lite extra såklart också. Sedan blev det buffé på East City, de var sådär denna gång. Ingen vidare service och alldeles för lite mat upplagd (även om jag blev mer än mätt). Nästa gång blir det Dragon Palace, helt klart.
En tanke till Anja Persson som flög som en vante i kvällens lopp, liksom en hel del av hennes kamrater. Ingen vidare säker backe det där. Kanske tycker OS-arrangörerna att det borde satsas hårdare på backhoppning? Jag skulle nog också ha "lite ont" efter sextio meters flygtur, dessa idrottsstjärnor har ingen smärttröskel utan snarare någon form av smärtdörrpost. Tur är väl det.
Dagens shopping:
Grön navelpiercing Darkwell
Blått underklädesset H&M
Vitt underklädesset H&M
Randig båttröja edc
Blå basictröja edc
Blommig/svart tröja Gina
Vitt basiclinne H&M
Vit knapptröja Gina
Svart knapptröja Gina
Ball T-shirt Gina
Ljusleverens idag:
Teljus Melon - Partylite
Teljus Smultronland - Partylite
Votivljus Mango - Partylite
Votivljus Melon - Partylite
Sushi sushi suuuuushii
Nu har jag beställt tandblekning! En del av er tänker att det är onödigt, andra att det inte fungerar eller är skadligt och någon enstaka tycker det ska bli intressant att se om det blir någon skillnad. Vi är födda till att se skeptiskt på saker, så därför måste jag testa detta. Det kanske funkar? Och då skulle mina piggar bli supersnygga. Den som lever får se. Bilder kommer givetvis läggas upp när den dagen är kommen.
Imorgon blir det Uptown, även kallat Uppsala. Har knappt varit där sedan sista dagen på Coop Forum Boländerna, det är tråkigt att det blivit så. Jag älskar verkligen den staden, mysig och inte för stor (trots att den är Sveriges fjärde största). - Men det finns allt. Klart jag gillar stressen och det hektiska med Stockholm, men är man "bonde" så är man. Ska träffa min syster, som är lite putt på mig för att jag inte hälsat på i hennes lya. Vilket jag givetvis förstår, nu förtiden har jag aldrig vägarna förbi Uppsala och inte heller några ärenden där vilket resulterar i att tid måste avsättas. Vi ska gå på stan, fika och sen när hon måste åka på ett möte så äter jag asiatisk buffé med Johanna E, Mellie och Malle. Äntligen sushi, jag bara avgudar sushi men eftersom det inte är många jag känner som gillar det så äter jag det alldeles för sällan. Och när jag står där i studentlunchan så väljer jag såklart den där baguetten för trettiotvå riksdaler iställer för sushibrickan för det dubbla. Min snåle fan. Vad som bör tilläggas är ju att sushi ska ätas på restaurang, så att jag är fattig och snål hör egentligen inte hit. Inbillar jag mig.
När jag blir stor ska jag bli Agent Leroy Jethro Gibbs, detta är smultronet ur en konversation mellan honom och Tobias. Gissa vem som är vem.
- Well, uh, you've already slept with my wife..."
Alice i underlandet!
Ida och jag ska se Alice i Underlandet den 4 mars :) Men för att göra oss förtjänta av det så kommer vi sitta och råplugga på biblioteket innan. Något att se fram emot, det gillar vi!
Har jobbat hela helgen, därav tystnaden. Sebbe överraskade mig med filmmys och godisuppladdning på alla hjärtans dag vilket var mycket uppskattat. (Älskar när män tar eget initiativ!) Det blev till att se Avatar, tyckte den var superfin. Det ska vara lite överdrivet ibland tycker jag. Om jag bara var en blå gigantisk människa som kunde flyga om jag stoppade flätan i öronen på en jättedrake... Om, om, om.
Blev en gnutta irriterad av löpet i söndags. Melodifestivalen som kvällen före ångat fram och skövlat in miljonbelopp då en blandning av engagerade familjer och fanatiska schlagermänniskor ska se till att sin favorit går vidare. Vilket den såklart inte gör, och då får vi en chans att gnälla och det bär oss inte emot utan snarare tvärtom är det ganska tillfredsställande att håna det svenska folkets dumhet. Nåja, det som störde mig var att några av de kvinnliga artisterna tyckte att det var ett "herrkalas" på finalplatserna, att det var orättvist och tråkigt. Samtidigt som de sa att de som gått vidare givetvis förtjänade sin plats. Jag vet inte, men det känns som att det blir löjligt att det ska bli ett slags jämställdhetsjippo av Melodifestivalen. Man röstar på den som är bäst, och den personen går vidare. Hur kan det vara orättvist? Eller tråkigt? Lägg av, kom igen, och bli bättre tills nästa år istället!
Nu bär det av till jobbet snart, sen när jag kommer hem ska vi äta semla :) Jag älskar semlor!
handbollsminnen på Stenfalksgränd
2010
2004?Emma kom med ett underbart kort på mig och Hanna från handbollstiden! Så vi var ju tvugna att återuppleva det hela och göra en ny version. Roligt att ses, det var definitivt inte sista gången :)
Pottfrillan och Frisken
Ikväll kommer Hanna och Emma hit och äter middag. Emma har jag inte träffat på typ sex år (är jag ens så gammal att jag kan säga "men det var ju för sex år sedan nu"?). Hanna däremot har jag inte träffat på sex dagar, haha. Det ska bli sjukt kul, vi har ju samma humor - hade i alla fall. För er som inte vet vem Emma Frisk är så är hon snart tjugosex år, pluggar och anledningen till att jag känner henne är för att hon var assisterande tränare ett tag när jag spelande handboll (detta är ingen kontaktannons, men om någon undrar så råkar hon vara singel!). Hanna är en "gammal get" som hängt med mig sedan vi hade pottfrilla i grundskolan, hon var alltid en meter längre än mig (kändes så, för jag var en lite fluglort) men jag brottade ned henne en gång. Och det kommer hon att få höra, för alltid.
Har inte skrivit så mycket på senaste, livet har som varit lite kaotiskt ett tag. Och kommer förmodligen vara det framöver också, det finns ingen hejd just nu. Men det är ju kanon för mig att allt kommer på en gång, för då kan ju jag leva ett toppenliv tills jag är trettio utan problem sedan. Väldigt skönt. Men för stunden handlar det mesta om stress och press på de olika vänster, lågkonjunktur i bregottfabriken.
Hela familjen Karlsson/Lötvik ska på födelsedagskalas imorgon för Johanna som fyller tjugo år! :)
Sluta dröm om det ljuva livet, du kommer aldrig vara med om det
Och be aldrig mer om ursäkt, för sakerna du aldrig gjorde
Men det äter upp dig där du ligger i din säng
Åh Gud det gör så ont att något så nära, kan vara så långt bort
Skärpning !!
Middag med Moa och Edward ikväll här på Stenfalksgränd! (Vi fortsätter med det gula temat på matbordet.) Äta måste man ju oavsett hur mycket det finns att ta tag i, så då kan man lika bra se till att träffa lite folk på samma gång :) Moa är dessutom uppe från Töreboda (Ligger mellan en gran och en tall långt nedåt landet), inte varje dag hon är i One-buying helt enkelt.
Alla som känner att de aldrig gör som de planerat räcker upp en hand! Jag har blivit en riktig "det löser sig"-människa, och jag har insett att ursäkter har blivit min vardag. Det måste bli ett stopp på det, men svårare att återgå till det vanliga än jag trott efter ett halvår av tillfälligheter, tråkigheter och turer. Har alltid varit disciplinerad när det väl gäller, och alltid hunnit mer än Gud skapat människan för men det där drivet är som bortblåst. Nu är jag mer stressad än någonsin, men hinner inte ens bråkdel. Mycket spilltid på ingenting. Skärpning!!!
Fick en fin sjal av Jörgen när han hade varit i Afghanistan :)
Beskriv mig!
Har funderat på en sak senaste tiden. Hur skulle man uppfatta sig som person om man fick träffa sig själv? Förmodligen skulle vi ju tycka att personen har sunda värderingar och åsikter, de flesta av oss får vi hoppas. Du är den du är, men sättet vi talar och rör oss på utsöndrar som bekant signaler som formar den person vi blir i andras ögon. Kanske främst de vi inte känner så väl. Skulle vi efter ett sådant besök med oss själva ändra en del rent tekniska mönster? Se på oss själva på ett annorlunda sätt?
Du uppfattas givetvis olika av olika personer, i olika miljöer och situationer. Detta är inte speciellt märkligt, vi känner oss mer osäkra på bortaplan för att vi befinner oss i ett ovant sammanhang. Vi har alla olika erfarenheter som format våra åsikter om hur vi ser på framförallt saker, men också på människor. Alla har vi sidor vi gärna framhäver, oundvikligt har vi därför också sidor vi är mindre stolta över och vill gömma undan. Men det är inte alltid vi uppfattas så som vi vill och det är inte alltid vi själva tycker att den bild någon har av oss stämmer överens med vår egen. Tänk nu hur du själv kan tänkas uppfattas, och hur skulle du uppfatta dig om du mötte dig själv? Fascinerande, inte sant?
Jag tror att jag i vissa sammanhang kan uppfattas som snorkig och oerfaren, att jag lever i min egen lilla värld och har svar på allt. Det rätta svaret, givetvis. För att citera Sheldon i The big bang theory: "You know me to be a very smart man. Don't you think that if I were wrong, I'd know it?". I andra sammanhang har jag inga svar, bara resonemang, och uppfattas som en sund, glad och ganska blyg person. Men samtidigt som drivande, en person som gärna lyssnar men trots det inte tvekar att öppna munnen. Tror med andra ord att folk skulle beskriva mig väldigt olika, speciellt människor från de olika kretsar jag rör mig inom.
Om jag skulle träffa mig själv skulle jag i en miljö tycka att jag var ett riktigt stolpskott som definitivt behöver mer kött på benen, i annan skulle jag fråga mig själv om jag var fyrtio eller tjugo och i en tredje skulle jag se upp till och avundas denna varelse jag kommit i kontakt med. Många gånger önskar jag att jag hade mer att komma med och att jag hade en större förmåga att få andra att känna sig bekväma i min närvaro. Det förra är ju ett evighetsprojekt men det senaste kan regleras mycket i sättet att tala och röra sig. Om jag bara fick träffa mig själv, undrar om jag skulle säga upp bekantskapen eller bli min bästa vän.
Lämna gärna en kommentar och beskriv mig som person, kort eller långt bestämmer du. Jag vill ha helt ärliga beskrivningar som förhoppningsvis kommer att belysa att det finns alla de möjliga uppfattningar om vem jag är! Du behöver inte ens känna mig, du kanske bara läser bloggen, men en slags uppfattning har du garanterat. Om du tycker jag är en idiot, skriv det, om du tycker jag är fantastisk så skriv det. Men skriv gärna något vad det än må vara!
Du uppfattas givetvis olika av olika personer, i olika miljöer och situationer. Detta är inte speciellt märkligt, vi känner oss mer osäkra på bortaplan för att vi befinner oss i ett ovant sammanhang. Vi har alla olika erfarenheter som format våra åsikter om hur vi ser på framförallt saker, men också på människor. Alla har vi sidor vi gärna framhäver, oundvikligt har vi därför också sidor vi är mindre stolta över och vill gömma undan. Men det är inte alltid vi uppfattas så som vi vill och det är inte alltid vi själva tycker att den bild någon har av oss stämmer överens med vår egen. Tänk nu hur du själv kan tänkas uppfattas, och hur skulle du uppfatta dig om du mötte dig själv? Fascinerande, inte sant?
Jag tror att jag i vissa sammanhang kan uppfattas som snorkig och oerfaren, att jag lever i min egen lilla värld och har svar på allt. Det rätta svaret, givetvis. För att citera Sheldon i The big bang theory: "You know me to be a very smart man. Don't you think that if I were wrong, I'd know it?". I andra sammanhang har jag inga svar, bara resonemang, och uppfattas som en sund, glad och ganska blyg person. Men samtidigt som drivande, en person som gärna lyssnar men trots det inte tvekar att öppna munnen. Tror med andra ord att folk skulle beskriva mig väldigt olika, speciellt människor från de olika kretsar jag rör mig inom.
Om jag skulle träffa mig själv skulle jag i en miljö tycka att jag var ett riktigt stolpskott som definitivt behöver mer kött på benen, i annan skulle jag fråga mig själv om jag var fyrtio eller tjugo och i en tredje skulle jag se upp till och avundas denna varelse jag kommit i kontakt med. Många gånger önskar jag att jag hade mer att komma med och att jag hade en större förmåga att få andra att känna sig bekväma i min närvaro. Det förra är ju ett evighetsprojekt men det senaste kan regleras mycket i sättet att tala och röra sig. Om jag bara fick träffa mig själv, undrar om jag skulle säga upp bekantskapen eller bli min bästa vän.
Lämna gärna en kommentar och beskriv mig som person, kort eller långt bestämmer du. Jag vill ha helt ärliga beskrivningar som förhoppningsvis kommer att belysa att det finns alla de möjliga uppfattningar om vem jag är! Du behöver inte ens känna mig, du kanske bara läser bloggen, men en slags uppfattning har du garanterat. Om du tycker jag är en idiot, skriv det, om du tycker jag är fantastisk så skriv det. Men skriv gärna något vad det än må vara!
hölg
1: Jag är så himla besviken, men han kanske har andra kvalitéer...?
2: ...som att bygga pärlplattor, eller lösa korsord?
2: ...som att bygga pärlplattor, eller lösa korsord?
Nu har helgen flygit förbi! I fredags var det till att andas ut i Bålsta, känns delvis som att jag kommer hem när jag kommer till Charlottenberg faktiskt. Kan inte påstå att jag hängt där jättemycket, men man känner sig hemma där på något vis. Det vankades vinkväll med Ida, Johanna och Melina som alla är tjejor från gymnasiet samt middag med övriga familjen Nilsson. Alltid mysigt, synd att Johanna och Melina drog så tidigt bara. Men det gick ingen nöd på mig och Ida direkt, vi satte i oss en hel ostbricka på tu man hand och pratade till strax före fem på morgon. Skrattade så tårarna sprutade åt en del episoder i våra liv som faktiskt kräver en hel del självdistans, som du måste skratta åt för att inte hjärnan ska få blåmärken av grubbel.
Vaknade som prinsessan på ärten efter några timmars sömn. Jörgen fick en överraskning när han strosade runt oanständig, vilket kunde blivit jävligt pinsamt, haha. Jossen drog på konfaläger och jag tog bussen hem. Bråttom bråttom! Kastade mig in i duschen, fixade mig, slog in paket och fyrtio minuter senare var vi i bilen på väg mot Västerås. Det var nämligen födelsedagslunch för Sebbans mamma hemma hos mormor. Jättetrevligt och gott. Lilla mormor är nog den snällaste människan vandrandes på denna jord. Jordnära i två bemärkelser, hon är nämligen runt 1.45 lång (eller kort). Efter några timmars konstant ätande for vi åter mot Enköping och överraskningskalas för Sarah som blir tjugo imorgon. Lyckat och trevligt, men synd att det inte blev utgång senare på kvällen. Istället så inspekterade jag tyget på soffan närmare, vilket måste ske med stängda ögon och arbetet ska alltid påbörjas i en reklampaus.
Idag, söndag, har vi sovit hela dagen. Jag hade dukat upp ett "långbord" i köket med tema gult och guld inför middagen med svärföräldrarna och föräldrarna. Marinerade kyckling, kokade ris och grönsaker samt tog fram frukt och glass för att nu tre timmar senare konstatera att det blev en lyckad kväll - och ett berg med disk. Härliga tider!
Vaknade som prinsessan på ärten efter några timmars sömn. Jörgen fick en överraskning när han strosade runt oanständig, vilket kunde blivit jävligt pinsamt, haha. Jossen drog på konfaläger och jag tog bussen hem. Bråttom bråttom! Kastade mig in i duschen, fixade mig, slog in paket och fyrtio minuter senare var vi i bilen på väg mot Västerås. Det var nämligen födelsedagslunch för Sebbans mamma hemma hos mormor. Jättetrevligt och gott. Lilla mormor är nog den snällaste människan vandrandes på denna jord. Jordnära i två bemärkelser, hon är nämligen runt 1.45 lång (eller kort). Efter några timmars konstant ätande for vi åter mot Enköping och överraskningskalas för Sarah som blir tjugo imorgon. Lyckat och trevligt, men synd att det inte blev utgång senare på kvällen. Istället så inspekterade jag tyget på soffan närmare, vilket måste ske med stängda ögon och arbetet ska alltid påbörjas i en reklampaus.
Idag, söndag, har vi sovit hela dagen. Jag hade dukat upp ett "långbord" i köket med tema gult och guld inför middagen med svärföräldrarna och föräldrarna. Marinerade kyckling, kokade ris och grönsaker samt tog fram frukt och glass för att nu tre timmar senare konstatera att det blev en lyckad kväll - och ett berg med disk. Härliga tider!
Min pappa är bäst.
hahahahaha
Jag och Sebbe har plöjt youtube mitt i natten, sjungit som gudar osv. Men de här grabbarna tar priset, alla kategorier!
Tisdaaag
Vaknade imorse och det kändes som att jag varit ute igår och festat hårt på tequila. Huvudet pulserade, mådde illa och håret stod åt alla håll och kanter (precis som när man somnar med hårspray). Tråkigt nog hade jag ju somnat elva igår, så jag var inte förtjänt av det föregående. Inte ens lite, eftersom jag till och med varit sjukt hälsosam senaste tiden. Jag kände att det var till att bli hemma, inte så snyggt att spy över stolsryggen på den framför mitt under föreläsningen. Piggade i vilket fall på mig senare och gick till jobbet i alla fall. Stängde charken själv för första gången! Det gick bra, tror inte jag glömde något.
Paradisefinal ikväll! Jag har ingen aning om vem som vinner faktiskt, vet ju aldrig vad som kommer inträffa i form av vem som får göra vilka utmaningar, eller val, så det är omöjligt att förutse. Synd att Cimon åkte tyckte jag, kändes som att han var en värdig vinnare och åkte ut på ett bananskal - istället för vissa andra som kommit in på samma vis och nu står i final.
På fredag ska Melina, Ida, Johanna och jag ha middag i Bålsta, sen åka vidare hit till Stenfalksgränd. Det ska bli så kul! Dricka vin och snacka skit hela kvällen. Precis vad jag behöver. Det är balsam för själen, som Ida brukar säga.
Paradisefinal ikväll! Jag har ingen aning om vem som vinner faktiskt, vet ju aldrig vad som kommer inträffa i form av vem som får göra vilka utmaningar, eller val, så det är omöjligt att förutse. Synd att Cimon åkte tyckte jag, kändes som att han var en värdig vinnare och åkte ut på ett bananskal - istället för vissa andra som kommit in på samma vis och nu står i final.
På fredag ska Melina, Ida, Johanna och jag ha middag i Bålsta, sen åka vidare hit till Stenfalksgränd. Det ska bli så kul! Dricka vin och snacka skit hela kvällen. Precis vad jag behöver. Det är balsam för själen, som Ida brukar säga.
Satans Järnvägar
Toppenmorgon! Väskan packad, nyttiga matlådan med och därmed skulle den hektiska veckan ringas in. Åkte in tidigt, redan vid nio, för att plugga innan föreläsningen som började klockan tolv och ha tid att äta lunch i lugn och ro. Men eftersom jag älskar att åka tåg, ungefär lika mycket som jag älskar att plåga mig själv, så använde jag mina telepatiska krafter och rev ned en ledning i Sundbyberg. Fick sedan inte nog utan orsakade ett svårare växelfel i Spånga samt placerade en odräglig unge på sätet bredvid mig. Allt för att utmana mig själv, jag bara älskar utmaningar! Tre och en halv timme senare står jag på centralen, magen är tom och halva föreläsningen har redan varit. Jag drar en djup suck när det plingar till i högtalarna och hör att ett tåg mot Västerås strax avgår från spår fem. Min hjärna gjorde en kortare överläggning vilket resulterade i att jag vände på klacken och begav mig hemåt igen. Stämplade, som den goda medborgare jag är, för att så fort jag klivit in på tåget få höra "Välkommen ombord. Vi ber om ursäkt för dagens förseningar. På grund av att det är mycket folk på tåget kommer vi inte att kolla några biljetter." Väl hemma igen, två resor fattigare och inte ett dugg klockare, kan jag konstatera att måndagar är Guds tecken på att ironi är en del av skapelsen.
