nihilarian

.

Det var längesen jag tog en dag och bara hade trevligt. Hälsade på Syrran imorse, lagade massor med matlådor. Dansade till P4 i köket samtidigt. Smög ner till porten, väntade in Michaela som skulle ha sin tavla. Under tiden jag stod där i solen kom en kille fram till mig och sa att han var från UNT, gärna ville ta en bild och undrade vad jag helst gör en sommardag. OTROLIGT - som Tony sa. Man är i Uppsala, på själva stan, två gånger senaste halvåret och man hamnar i tidningen med bild båda gångerna. Stackars killen var så nervös att han glömde ta bort linslocket när han skulle ta kort. Hela grejen var lite komisk, och uttalandet blev ett mummel om att jag gärna spenderar tid utomhus när det är soligt. Undrar om jag får nobelpris för det?

.

Efter en stund kom Michaela. Hon såg nästan precis ut som jag tänkt mig, fast kortare! Glad och trevlig, jag pratade på i hundraåttio som alltid men jag hoppas att hon fick ett bra intryck av mig. Förmodligen ses vi fler gånger, för hon var eventuellt intresserad av att beställa ännu en tavla senare. Då kanske vi hinner ta en kaffe också, men idag var vi båda upptagna på sitt håll. Väldigt sött dock, fick nämligen choklad och ett fint kort med fina ord. Det finns människor, som man inte känner, men som verkligen sprider glädje trots att nöjet helt låg på min sida. Ett uppskattat beteende som man helt klart ska ha en eloge för! :)

.

När jag torkat efter min köttbullsakrobatik i kollektivets kök uppe hos Syster, begav jag mig med buss till Nyby. Träffade Alexandra (Sanna) och Neija. Vi busade, drack kaffe, Neijan åt lunch och sen satt vi ute på balkongen. Munnarna gick i ett, vi är väldigt bra på att prata båda två. Det var mycket om vardagen, sådant man bara vädrar ur sig men som ändå är viktigt. Vardagen är ju trots allt fem dagar i veckan, livet ut. Mycket trevligt och uppskattat! Beundrar henne som nybliven mamma, hinner med så mycket saker.  Att "bara vara hemma" är inte så bara. Att ha förmågan att blunda för de som inte är viktigt, och skänka all energi på det som faktiskt spelar roll. Och att dessutom orka med mig, en glädjespruta till sällskap i hela tre timmar. Häftigt! :)

.

Tog gröna tillbaka till stan. Mötte upp Mallen, jisses amalia vad jag saknat henne. Vi åt middag i tre timmar och bara pratade. Om allt och inget, precis som vanligt. Trots den sporadiska och aningen dåliga kontakten vi haft på senaste tiden. Efter det gick vi på visning, och som det ser ut så är O'Malley med lägenhet från och med första juli. Sju minuter med cykel från stan, grattis! Väldigt mysigt ställe, med ett vitt och fräscht rum som kommer bli kanon för en ung dam som studerar och lever singellivet. Det är hon värd :)

.

När vi skiljts åt ringde Ida. Vi pratade i två timmar i telefon. Känns som att jag inte träffat henne på fyra år, men det var lite drygt en vecka sedan. Haha. Nu har hon i alla fall uppdaterat mig på läget, jag har uppdaterat henne och som vanligt var jag -om möjligt- ännu gladare när vi lagt på. Bra tjej är vad hon är, och bra dag är vad detta har varit! Kommer ha träningsvärk i käkarna imorgon. Om inte det är underbart, så är mina skavsår made in Uppsala det. Nästan att jag vill rama in dem. Godnatt, kära vänner.