nihilarian

Vaknade mitt på dagen och kände mig så otroligt mycket bättre. Nu är jag lite varm och mosig igen, men lyckan av att varit pigg nog att städa toaletten var det bästa som hänt mig på länge. B-E-F-R-I-E-L-S-E. Tog det i en lugn takt för att inte anstränga mig för mycket och jag är beredd att påstå att jag inte missade inte en enda fläck! Däremot struntade jag i att plocka ur badrumsskåpet, det får bli nästa gång. Förhoppningsvis kan jag snart ta mig an hela kojan, då blir jag hel som människa igen. Haha! (Och snart är det dags för julpynt, underbaaaaart).

Ska skriva julkort idag, så att jag har det färdigt när det är dags att skicka. Bäst att göra de där småsakerna nu, som är precis lagom ansträngning, så slipper jag det sen när livet återvänt till det normala. Jag har en liten förhoppning om att kunna åka till skolan på fredag, och att vara helt frisk till helgen. Men det är väl kanske lite optimistiskt, jag vet inte.

Sebbe är på arbetsförmedlingsmöte och jag tror han kommer passa på att träffa någon innan han kommer hem igen. Få lite frisk luft i lungorna och i hjärnan. Jag anar att det inte känts jättespännande att ligga här hemma och mellan varven se en sliten kärring gå upp med sikte mot toaletten. Ingen har i och för sig sagt till honom att han ska vara hemma de dagar han inte fått rycka in och jobba på sitt gamla jobb, men jag tror han hade uppskattat att få vara arbetslös ifred. Tyvärr får jag väl säga att han knappast kommer bli gladare när jag blir pigg och börjar tjata om jobbsökandet, haha. "Stackarn" har ju slutat röka, stubinen har blivit kortare när annan niktotin inte finns i tillräckliga mängder, men han sköter sig exemplariskt. Jag är stolt över honom.