nihilarian

Alla som läser min blogg verkar vara helt utan åsikt, transparenta eller hjärndöda(?) För ytterst få har några som helst synpunkter på mina inlägg. Jag tänker inte komma med något fint försvarstal att jag skriver för min egen skull eller att jag struntar i era åsikter, sitter mest och funderar på varför man läser något varje dag om man inte ens kan skratta högt eller ge någon form av respons i kommentarsfältet.

Man måste älska Beverly Hills 90210! Varje avsnitt är som en enda stor moralkaka. Är det inte Brenda så är det Donna eller David som har en hemlighet - ska de verkligen berätta? Eftersom det var så himla bra att ljuga alla andra avsnitt så är det givetvis bäst att inte säga något nu heller. Fast det är viktigt att berätta för alla utom den berörde, för till slut försäger sig någon. Och då blir det spännande! Men vet ni vad som händer? Jo, Brandon gör det rätta, han räddar hela situationen! Alla är nöjda och glada, förutom den som i hemlighet just blev kär i den andras flickvän - för artonde gången!

Det är flera stycken jag känner som fått sina mailkonton hackade på senare tid! Fick ett mail för ett tag sedan som varnade för det, men jag tänkte "äsch, det där händer ju aldrig". Men det händer ju, hjälp! Därför gick jag in och fixade mina inställningar med telefonnummer för SMS samt annan mailadress som kan bekräfta återställande av lösenord. Gör det du också!

MEN mackorna ser ut som svårt skadade krigsoffer när man lappat till dem med smörkniven...

...är väldigt svårt när man inte har någon inkomst!

Andra gången jag var ute och sprang idag. Tog en vända som var nästan dubbelt så lång som sist. Förra gången vaknade kroppen mest, minnena om att den har muskler väcktes till liv och det upplevdes inte som speciellt jobbigt. Men idag, oj, det tog emot riktigt mycket stundtals. Konditionen idag är riktigt dålig, om inte obefintlig, och det bästa med det är att den bara kan bli bättre!

Elin: Kan jag gå ut såhär? Ser det bra ut? :)

...och nu mår jag illa och fryser så pass att jag måste pausa i plugget och lägga mig en stund igen. Allergisk mot tidiga mornar?

Det är en historisk morgon. Jag gick nämligen upp när klockan ringde!

I lördags var vi på middag hos Moster. Kusinen hade lyckats hålla hemligheten att det skulle komma överraskningsbesök för att fira min Morbror som fyllde år i veckan! Inte dåligt, med tanke på att jag snart är tjugo och inte kan hålla en överraskningshemlighet mer än typ tio sekunder. Jag sprängs direkt, min hjärna får en sådan TRYCK-INTE-PÅ-KNAPPEN-JAG-MÅSTE-TRYCKA-PÅ-KNAPPEN-TVÅNGSTANKE. Denna gång visste jag inte att det var överraskning förrän vi klivit innanför dörren, vilket kanske var det absolut bästa med tanke på ovanstående.

You just wanted to play

The king he waited on my doorsteps

While the joker and me went on our way

Har just lagat mat som jag ska möta upp Mannen med när han kommer från After Work. Och eftersom det inte är någonting bra på TV (helt sjukt, det är ju fredag!) så får vi roa oss med annat! Gud vill inte veta vad det skulle kunna vara, troligtvis inte ni heller. Men vi ska spela Alfapet. (prosit)

Jag har ett problem. Jag får epilepsi och panikattacker ibland när jag ser på teve. Det tycks uppstå i samband med reklampauserna. Men är det så konstigt när det finns en nynnande McDonaldsreklam och en Oreojingel som kan reta gallfeber på den mest sansade? Ibland går det så långt att jag för full halls står i duschen och brölar något om en frustrerad kaka som både ska slickas och doppas. Vem som helst skulle få panik av det.

Jag vill uppmana alla att sätta lite krydda på tillvaron idag. Det är inte svårt, gör något otippat för sig själv eller överraska någon i sin närhet. Gör vad som helst som innefattar det där lilla extra, stort eller litet. Hur kommer det sig att vi låter oss bli allt för rutinerade på rutiner? Att vi lägger mer energi på att beklaga oss, än på att vara lite kreativa?

Jag var ute och sprang idag! Hörde jag applåder? Att jag skulle få en medalj? En pool? En miljon?! Nej, det är för mycket! Tack, tack, TACK! Jag trodde aldrig...Jag vill tacka alla som gjort detta möjligt, jag hade aldrig klarat mig utan ert enorma peppande... och till sist önskar jag världsfred. *gråter en skvätt*

Byter blöja på första, byter blöja på andra. Ger den förberedda vällingen som nu har svalnat. Sitter och myser några minuter i soffan för att varva ner. Tar minsta kotten i famnen och ska precis lägga henne i sängen, BRAAAAAAAAK. Så var det bara att byta blöja igen. Men det tog sammanlagt en minut att natta båda barnen sen, kan omöjligt ha något att opponera på det.

Jag tittar på TV.

Två vänner som träffas efter två och ett halvt år, äter lunch och fikar, kräver ett stort tidspann. Det händer mycket, fast vi ibland känner att det inte händer någonting. Vi är vuxna nu, det var vi inte när vi lärde känna varandra. Mycket trevligt och mysigt på Café Gråmunken i gamla stan, fräsch mat och godbitar från ovan.

Jag vill gratulera Fredrik Reinfeldt och Moderaterna till denna framgång, ta vara på detta förtroende tillsammans med Alliansen och för Sverige framåt.

.

Jag vill poängtera att statistiken säger att Sverigedemokraterna fått 5.7 % av rösterna i riksdagsvalet, något som är i enlighet med demokratin. Men som också är icke önskvärt av resterande 94%, det ger oss alla en bakläxa att fundera över hur vi ska ändra inställningen hos de som inte vill skapa ett Sverige för alla.

Ni vet när man varit sjuk och inte aktiverat sig sedan dinosaurierna dog, då blir vissa saker extra jobbiga...

Sitter på rätt sida om fönstret och njuter av att det ösregnar.. Är det bara jag som blir lite tagen av stämningen när det vräker ner? :)

Alla som älskar att bli dissade räcker upp en hand! Ingen? Kunde väl tro det. Jag får pyspunka på mitt självförtroende här... Vore ju en flopp om alla utom jag själv tyckte att jag var briljant.

Eira: E de?

Sebbe har varit barnvakt åt Sötnosarna ikväll. Jag fick rycka in strax före läggdags och assistera blöjbyte. Så nu kan Mannen byta blöjor! Kan vara bra inför framtiden, vad vet man. Blev kvar här, eftersom de har både TV och Internet - vilket vi inte har ännu. Moster och Morbrors troll är underbara, somnar som två ljus när man vinkat godnatt och burit in dem i varsin säng. Ordning och reda :)

Ikväll kopplas Internet ur. Vi har ju kört på det som fanns här. Nytt är beställt, men det kopplas in först om 2-4 veckor. Hur ska detta gå?

RÖJ!

Märkte ni hur många gånger jag använde ordet där i förra inlägget? Ring språkpolisen! Han bor visserligen hos mig, jag kallar honom Mannen men han heter egentligen Konstapel Lötvik. Hoppas han inte kollar in bloggen och arresterar mig för olaga ord. Hoho

Åh vad jag helt plötsligt saknar COOP FORUM ENKÖPING! Herregud vad många roliga timmar jag hade där, inte minst i kundtjänst. Jag måste nog sätta fart med extrajobbsökandet snart, tror inte jag pallar med det här med att inte jobba. Man blir så lat, och man blir fattig. Två saker jag helt klart inte behöver ens lite av. Ägnar en fin tanke åt alla gamla kollegor, roliga människor det där. Jag trivdes verkligen som fisken i vattnet där...

Jag hämtade upp Ida strax efter tre. Okej, kvart över. Jag åkte kvart i för att jag skulle tanka, vilket alltså (för alla mattesnillen) tog en halvtimme. Varför? Först fick jag tanklocket på fel sida och kunde inte bara svida runt på den lilla macken utan fick åka runt kvarteret och vända. Ja, så var man på plats! Gick till tanklocket, insåg att det inte gick att öppna. Minns i bakhuvudet att det fanns en knapp i bilen, hittar den, trycker. Återvänder, snurrar upp locket och inser att jag inte vet vad jag ska ha för bensin. Ringer Mannen och säger "det var väl 98?" var på han svarar "95". Pjuh, det var samma pump fast på varsin sida. Här stannar jag upp fem sekunder och känner mig nöjd med min placering, som alltså var rätt. Men underbart är kort, och jag hittar inte var jag ska sätta i kortet (det fanns ju bara ett ställa, men var det verkligen rätt?). Jag ställer mig i dörrhålet på den bemannade macken och ber karl'n som jobbar där att hjälpa mig. Den stackars oerfarna dumdristiga nyblivna föraren av - som ni vet - kvinnligt kön drog på leendet och det nervösa skrattet. Han känner sig som en man, går ut och visar mig och jag häller på. Fyrahundra kronor fattigare, en kvart försenad och förnedrad av OK-personalen som jag vet skrattade gott på sin tre-fika gled jag iväg i den coola saaben... Mot Ida, så var vi tillbaka där vi började det här inlägget.

Det var röj igår, kära återseenden och blött i strupen. När vi blir framåt 40 bast kommer vi att göra precis likadant. Lyssna på 90-talsmusik och dansa som aldrig förr till jag dansar aldrig nykter samtidigt som vi sjunger ut ordentligt och hatar när artisten sjunger fel (det händer oftare och oftare ju mer klockan tickar nämligen). Vi kommer att övertyga våra barn om att musiken är awesome, att när vi var unga hade man CD-skivor och hade tjocka TV-apparater. Färgschemat på väggarna runt omkring är 180 nyanser av kaffe latte, kom igen, det är snyggt! När vi nått luftgitarrstadiet, som vi vid det här laget har förträngt att våra ytterst pinsamma föräldrar gjorde för 25 år sedan, börjar minnet att tryta även på andra punkter. Till exempel känslan för när det är dags att gå och lägga sig och hög tid att sluta hälla. Ytterst oväsentliga ting helt enkelt. Ljudnivån börjar nu stiga ytterligare, gamla minnen poppar upp och plötsligt har du så många bästa vänner att du inte riktigt vet vem du älskar allra mest. Du är inte sen att tala om det för dem. Man tömmer allt som finns kvar innan någon vettig själ spottar upp den briljanta idén att det är dags att kantra. Till frukost (som aldrig äger rum före lunchtid) skyller man på att man är allergisk mot apelsinjuice medan man paradoxalt mumlar tyst för sig själv att det där med sprit är man alldeles för gammal för. Huvudvärken gör att du landar tungt i soffan bland flottiga skålar och börjar jobba dig fram till ett magknip. Nästa gång, då ska jag inte dricka så mycket, tänker man. Man kan faktiskt ha minst lika kul utan alkohol, har jag hört. Märklig nog har människan en gåva som kallas bortträngning, den gör att vi fortsätter festa och att vi skaffar fler än ett barn. Underbart, det är precis vad det är!

Nu är jag belägen hos Mulle ute i skogen. Det är lantisfest ikväll, och jag älskar det! Man kan tjoa och tjimma hur mycket man vill, man kan sova över i ett av alla tusen hus och man kan bli lite fuller i goda vänners sällskap!
.
Helgens byggfirma har tagit ledigt nu. Vi hann: tapetsera sovrummet, hallen och köket! Bara sidoväggen och korridoren kvar. Sen ska det förstås målas lite varstans, sänggavlen och spaljén bland annat. Efter det är det bara städning och piffning som återstår! Galet nöjd. Nu hoppas vi bara att tapeterna sitter kvar när vi kommer hem, att vi inte får en så blöt kväll att det når 10 mil ;) Hoho
.
Sebbe älskar när jag säger ferre, chirre, dirre, gorre...osv... not. Got to love att retas!

Nu har vi börjat skära våder till köket. Jag har gjort frukost, och det är dags att ladda med den innan vi fortsätter. Sebbe får sovmorgon en stund till, han är en trött man. Ska försöka få upp lite bilder innan vi drar ikväll, det fiesta för Mulle ute i Örsan. Hoho

Halv nio började jag och Mannen slipa tapetkanter i sovrummet. Efter drygt en timme gav mannen upp, han var klar med sitt och varken hans luftvägar eller rygg pallade mer för kvällen. Helt förståeligt. Själv tog jag mig an borden. Ni vet när man känner sådär att ska man göra't så är det NU? Så jag började skrapa och slipa. Skrapa och slipa. SKRAAAAAPA och SLIIIIIPA. Klockan tolv var jag klar, med slipdamm överallt. Till och med på tänderna. Men det är rätt skönt att vara färdig med den delen för att imorgon kasta sig på nästa. Jag drömde om slutresultatet, hur himla bra det kommer att bli när det är helt klart. Ändra fram till klockan elva hade jag en jourassistent i form av Mannen som kom med verktyg när jag behövde dem. Händiga paret, det är vi det.

Förrådet är klart! Jag har satt propplösare i vasken i köket, börjat försöka tvätta taket i vardagsrummet (kramp i armarna, javisst!) och nu ska jag ta mig an golvet. Är trött på att bli helt svart om fossingarna! Sen ska jag sabba ordningen på golvet i förrådet och ställa in lite saker tillfälligt där tills sovrummet blir klart :) Undrar hur jag ska få bort rostfläckarna på golvet i hallen... Några tips?

Jag vågar nästan påstå att förrådet blir klart imorgon, inte mycket kvar nu!

Jag skickade ett meddelande till Mannen när jag vaknade klockan elva. Var uppenbarligen helt slut eftersom jag sov så länge, och jag hade ont överallt. Skrev att jag nog måste sova en liten stund till, och sen ta det lite lugnare ifall jag börjar bli sjuk (som alla andra). Fick svar tillbaka, något i stil med, men hallå? Du har burit tusen saker, städat som en gnu och fixat med lägenheten i en vecka! Det hade jag inte tänkt på! Så nu unnar jag mig någon timme i soffan framför House. Ska nog åka och köpa propplösare till diskhon, och lite annat, men jag kommer ju aldrig iväg. Är lite skrajsen för det här med bilkörningen här i stan tror jag... Men ska nog ta tjuren vid hornen på eftermiddagen :)