nihilarian

Syster var här hela dagen, det var riktigt roligt att ses (som alltid) och hon har färgat håret på mig idag! Herregud vilken ångest jag har när den där flaskan med pigment dras längst hårbotten. Men jag är nöjd! En del kanske säger att allt var väl bättre än min utväxt som var en decimeter, en del säger att hårfärg sliter minsann bara på håret och är en vedervärdig uppfinning. Men jag säger att när man ändrar något med håret så är det för att man vill göra ett avstamp. Är det inte därför vi alla gjort misstaget att färga håret i en färg  eller klippt en frisyr vi ångrade några veckor efter? Vi skulle styra upp livet och så vidare, skapa lite förändring i tillvaron. Underbart, naivt, men underbart. (Bild kommer senare)

---

Pratat länge med min absolut bästa väninna. Man blir inte bara varm i örat av all cancer som strömmar in till hjärnan från mobilen, utan också varm i själen. Hon är den där vännen man alltid kan räkna med, som bara är ett samtal eller en bussresa bort. Det kan gå ganska länge mellan gångerna vi hörs av, men så fort vi pratar är det som att vi tog vid där vi avslutade senast. Vi kan skratta, gråta, vara löjliga, vara seriösa eller rent av bara vara tysta utan att det är något konstigt med det. Jag tror inte att hon fattar hur hon viktig hon är, hur glad jag är att hon är så förstående (även om jag fattar att hon kanske vill banka mig i huvudet ibland) men jag hoppas hon vet att hon alltid kan räkna med mig. Vad vore livet utan de personer som rättar in en på rätt väg när man gått vilse, som tänder lampan i mörkret och som ger en kram när man förtjänar det som minst?