nihilarian

Saknar Ida, men hon jobbar som en bäver och jag pluggar som en gnu i två veckor till. Lite hönsmammig är jag och blir orolig om hon inte meddelar sig med jämna mellanrum. När hon läser det här skrattar hon säkert åt mig, och tänker att ordet hönsmammig borde skrivas in i Svenska Akademiens ordlista omgående (eller så dör hon lite inombords i vånda att jag använder det svenska språket på det här viset). Även om själv poängen egentligen är att jag bryr mig om henne, så är det i språkpolisens tjänst att se till "The greater good". Ska försöka åka på hennes kalas en stund på söndag, ge henne det fina pasketet! Tänk hur gammal hon är, tjugo år. Två decennier. Om fyra månader står jag där också, knackar på dörren till systemet och kan konstatera att tonåren är förbi. Känner ingen ångest inför det, det är urhäftigt att passera en milstolpe. Med skräckblandad förtjusning är man färsking i vuxenlivet. Mest förtjusning än sålänge! För som ni alla vet är jag barnsligt förtjust i födelsedagar, även andras. Hoho