nihilarian

Jag är i Flempan hos Sebbans syster. Mosters troll har blivit så stora (ja, jag kommer bli den där hurtiga nypa-barnen-i-kinden-tanten de måste bjuda på sina kalas). Vi har lekt, dansat och ätit bappettin (apelsin, för er som inte riktigt uppfattade det). Imorgon kommer morbror Sebbe med bilen, så Malin får lite praktiskt gjort. Jag ska vakta trollen när jag kommer hem från skolan och Guffa kommit hem från dagis. Fast man går inte på dagis när man har två föräldrar som jobbar på arbetsförmedlingen, utan man går givetvis till jobbet. På jobbet träffar man sina kollegor, och såklart sina chefer. Haha!

Jag har hört någonstans att "Lycka är att minnas gårdagen, drömma om morgondagen och leva i nuet". Fint va? Men kan inte lycka var att man får kämpa, svettas, gråta och tänka att man snart ger upp och sedan klarar man det. Precis, marginalen är så liten att man inte ens trodde att den fanns kvar.Helt plötsligt minns du knappt hur mycket din hjärna eller kropp arbetat, för priset var mödan värd. Det där underbara förskönar plötsligt vägen dit. Det du måste fråga dig själv är om det är värt det, om det du gör idag kommer att ge resultat. Du vet inte? Okej, men då har du två alternativ. Antingen kör du på, biter ihop och hoppas eller så ger du upp och får aldrig veta. Du väljer helt enkelt något annat, som mycket möjligt kan vara ett bättre alternativ. Det vet vi inte.

När detta ska tillämpas och det resultat du strävar efter är beroende av en eller flera andra människor blir det plötsligt knepigare. Du har själv inte kontroll över situationen, trots att du kanske har koll. Du kan aldrig bestämma vad andra ska göra, fatta andras beslut eller ändra på andra personer.Jobbigt, eller hur? Den enda du kan förändra är dig själv. Sen kan andra få insikter tack vare ditt beteende och dina erfarenheter, men det är två skilda saker. Så hur gör jag nu då om jag kämpar, gråter och svettas - tanken att ge upp slår till som en gong-gong i huvudet-, fortsätter jag eller väljer jag någonting annat?

Det min vän, det får du svara på.  Det är upp till dig. Men den dag du har fått mig att känna att det inte är värt det så väljer jag mig själv, egoistiskt och helt rätt. Vad du ska veta är att du har alla chanser att kamma hem det där priset tillsammans med mig i dina val. Gratulerar.