Ett sånt där långt

Upp tidigt som vanligt, föreläsning stod på dagens schema. Trött som en gnu, och vad passar bra då om inte skolklasser överallt? De satt bredvid mig på tåget in till stan, ropade saker som "är det Stockholm Central snart?" och "Bålsta? Där bor min mormor! Bor din mormor här?" eller "Det där är ett pendeltåg, det brukar min morfar åka. Undrar om jag kan se deras hus. Snart är vi framme. Tror du det finns pingviner? Jag gillar aporna bäst". Väl nere vid tunnelbanan möttes jag av en klass till, ungarna var lugna men fröken var helt galen. Skrek och gapade över ingenting. Även runt hela frescati var det barn. Undrar var det var för djurrelaterat spektakel på gång. Missuppfatta inte min irritation nu, jag älskar barn, bara det att på morgontåget uppskattar jag 43 minuter av tystnad...
.
Föreläsningen var okej, tycker inte att den röda tråden är mer än vagt rosa och det var alltså inte alltid lätt att koppla sammanhanget. Det är något med hur hon pratar, meningarna blir inte fullbordade känns det som och sidospår hör till vanligheten. Över helgen ska första seminariet förberedas. Vi har blivit tilldelade uppgifter, jag är en journalist som vill ha ut handlingar på en myndighet och ska argumentera för min sak (inte läst uppgiften ännu, men något liknande).
.
Lämnade in lite böcker idag, se om man kan få ut lite pengar. När jag avverkat en del rester i augusti kommer jag att kunna sälja fler böcker. Man måste vara lite aktiv med det där, eftersom de enbart tar in aktuella upplagor. Dumt att ha en massa gamla böcker hemma, som blir inaktuella väldigt fort. Får ju ändå ut en del pengar för dem, beroende på skicket. Man vill ju inte veta hur mycket pengar man totalt lagt på studiematerial, eller hur mycket det kommer att bli innan man är klar. Jisses. Sen resekostnaderna på det. Otaliga tusenlappar!
.
Under kvällen har jag och min huvudvärk inte riktigt hunnit med det vi tänkt. Och trött har jag varit. Men eftersom det är röd dag imorgon, så kommer jag förhoppningsvis hinna mer än mycket :) Mannen var borta vid middagen så jag slarvade med maten, dum som man är. Han var på sista delen av sin arbetsintervju, svar kommer i nästa vecka. Jag håller alla mina tummar, verkar som ett skitbra jobb med vettigt folk. Han förtjänar lite medgång nu min sambo, det har varit ett minst sagt tuffa månader på alla plan sedan förra sommaren. Roligt att han kommer till Stockholm då också, kan vi samåka ibland eller äta middag på stan :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0